Om de stora, svulstiga, otroliga livshistorierna är din melodi bör du inte missa ”Promise At Dawn”. Romain Garys relativt korta liv var så sanslöst innehållsrikt att det är svårt att tro på alla delar. Ändock arbetade han som författare (både med eget namn och under flera pseudonymer), filmregissör och diplomat. En av hans pseudonymer var en extravagant figur påhittad av Gary själv, som diktade upp en historia om en medicinstuderande algerier som flydde till Brasilien efter en misslyckad abort. Som om det inte räckte var han en hyllad hjälte under andra världskriget för sina pilotinsatser. Filmen är baserad på boken med samma titel, liksom den som Jules Dassin gjorde 1970. Éric Barbiers version är ännu mer trogen boken. Om allt i boken är sant vet bara författaren, men uppenbarligen hände mycket utanför fiktionens sidor.
I inledningen är en medelålders Gary i Mexiko tillsammans med sin första fru, moderedaktören Lesley Blanch. Scenen blir en bro till den återberättade historien om Romain Garys uppväxt. Författaren själv var aldrig återhållsam med den betydelse hans mamma Mina haft för honom. Om ”Promise At Dawn” handlar om något så är det relationen och kärleken mellan mor och son. I boken och filmen heter hon Nina Kacew, kvinnan bakom den stora mannen. 20-talets Vilnius är skådeplatsen för tidiga livet. Nina är fast besluten om att sonen ska bli framgångsrik och känd. Han ska utvecklas till en allkonstnär och politiker och krigshjälte. Målmedvetet styr hon honom framåt. När livet blir svårare för den judiska familjen emigrerar de till Nice i Frankrike. Andra världskriget kommer och Nina får för sig att sonen ska skjuta ihjäl Hitler för att kriget ska få en lösning. Hennes kärlek är både det som tar honom till toppen, och något som tynger honom livet ut.
Nina, spelad av Charlotte Gainsbourg med bravur, är ofta nära att bli en karikatyr. Hennes hängivenhet och kravställande får ibland en komisk touch. Samtidigt lyckas Barbier faktiskt att inte göra henne till en nidbild av den krävande föräldern. Förvisso kräver hon ofantligt mycket men hon gör det på ett kärleksfullt sätt. Pierre Niney däremot lever helt enkelt inte upp till den Romain som Mina Kacew uppfostrade. Varje gång rollfiguren lyckas uppnå något av mammans alla mål blir jag förvånad eftersom inget indikerar att han är typen som kommer ta världen med storm. Nineys skådespeleri är som mat lagad på recept utan en mästerkocks fingertoppskänsla för vilka små förändringar behövs för nå toppnivån.