Vissa saker funkar i vissa länder medan det inte alls går i andra. Drogkomedier är en sådan genre. I USA har droger, speciellt marijuana, blivit en vanlig ingrediens i grabbkomedier. Så pass vanlig att det ibland blir en stor del av helheten. Ett bra exempel är "Pineapple Express" från 2008. Ett försök att tänka sig samma koncept i Sverige är nästintill otänkbart. En drogkomedi på svenska ter sig extremt befäng.
I "The Night Before" blandas droger med grabbgäng och jul. Ethan, Isaac och Chris är barndomsvänner som firat julafton ihop sedan de var tonåringar när Ethan tragiskt förlorade båda sina föräldrar i en olycka. För att inte lämna honom ensam började kompisarna med traditionen att gå på barrundor dagen före amerikanska dopparedagen. Nu är de över 30 år gamla och Isaac ska bli pappa för första gången. Därför bestämmer de sig för att en sista gång fira röjarjul. Precis innan råkar Ethan dessutom få tag på biljetter till den hemliga och episka julfesten "nötknäpparbalen".
Mycket i "The Night Before" är såklart ganska infantilt. Humorn känns igen från många filmer som Seth Rogen har varit med i. Om du inte gillar komedier han brukar spela i kan du lika gärna välja bort den här för så mycket skillnad är det inte. Julen blandas in rätt smart i historien och fungerar som bakgrund. Samtidigt som vi inte bevittnar någon form av högklassig kvalitetsupplevelse är filmen adekvat och ännu mer. Filmmakarna har faktiskt bemödat sig med att lägga ihop pusselbitarna, vilket gör att "The Night Before" är mer än hoplagda sketcher som brukar vara ett problem inom genren. Som vardagsflykt är den ypperlig. Kanske inte en framtida julklassiker, speciellt inte i Sverige, men nära inom begränsade kretsar.
En del trötta homoerotiska skämt finns med. Och även om Seth Rogen verkligen gjort tillräckligt av den här typen av komedier är han så bra i dem att det larviga blir roligt. Rogen är överlag en mycket underskattad skådespelare som också kan vara strålande i dramatiska roller. Precis som i "50/50" spelar han här biroll till Joseph Gordon Levitt. Den senare däremot är bäst i seriösa roller. I sådana här komedier känns han mer som en birollsskådespelare. Anthony Mackie är helt okej som Chris. Mest skönt att han inte är för stereotypt skriven i sitt sätt. Egenskaperna kan kännas enligt mallen svart fotbollsspelare men inte beteendet. Vilket är mer än väntat. Generellt är "The Night Before" mer än det väntade.