Inom den amerikanska filmen älskar man det som kallas ”reboots”. Det innebär att man tar ett gammalt populärt koncept eller ämne och klär det i nya kläder. Under de senaste åren har vi sett reboots på bland annat ”Robocop”, ”Teenage mutant ninja turtles”, ”Spiderman” och ”Superman”.
Ibland blir resultatet lyckat, ofta har uppdateringarna gjort att man som åskådare börjat längta efter originalet.
”Jönssonligan – den perfekta stöten” är en reboot på de gamla komedierna där Gösta Ekman spelade mästertjuven Charles Ingvar Jönsson, Ulf Brunnberg ekenskisen Vanheden, Björn Gustafsson den alkoholiserade dynamitarden Dynamit-Harry och Nils Brandt medhjälparen Rocky. Det var stillsamma filmer utan våld, ofta kändes de rätt saggiga och när de levde upp berodde det på skådespeleriet – scenen där Gösta Ekman slagit i huvudet och tror att hans ena sko är katten Nisse är fortfarande något av det roligaste jag sett inom svensk filmkomik.
Den nya filmen har inte så mycket mer än namnen gemensamma med de gamla. Simon J Berger är Charles Ingvar, Alexander Karim är Vanheden, Torkel Petersson är Harry och Susanne Thorson är Rocky. De är alla utmärkta skådespelare, men jag förstår inte varför de ska kallas för Jönssonligan.
Filmen påminner nämligen mer om amerikanska filmer som ”Ocean’s 11” – den innehåller inte särskilt mycket humor utan har i stället våld och mord (den har fått en mycket högre åldersgräns än de gamla filmerna) och den har inte den töntiga charm som de gamla filmerna hade. Spännande? Javars, kuppen mot en korrumperad affärskvinna och hennes Franz Jäger-kassaskåp har sina stunder, och skådespeleriet är som sagt utmärkt. Alla de fyra huvudrollsinnehavarna är bra, och det är kul att Rocky blivit kvinna.
Som actionfilm är detta habilt, men att den kallas för ”Jönssonligan” väcker fel associationer, och det hade varit bättre att dra igång denna nya filmserie under ett annat namn.
För fler filmer blir det – det här är berättelsen om hur de fyra träffas och om deras första kupp. (TT)