Bröderna Dardenne är mest kända för sina mästerverk men mellan storheter som ”Barnet”, ”Pojken med cykeln” och ”Två dagar, en natt” finns också skickliga men mindre elektriska produktioner som ”Lornas tystnad”. Sådana filmer som på intet sätt är dåliga men inte når den vanligt välkända Dardennes-nivån. ”Den okända flickan” placerar sig där. Bröderna tar sig an en mycket intressant skildring av samhället genom läkaren Jenny Davin, men glöden lyckas de inte hålla levande. Där "Två dagar, en natt" var enastående är den här filmen intressant utan att lämna för starkt avtryck.
Jenny Davin är en ung läkare i Liège, Belgien som vikarierar för en doktor på en klinik som främst hjälper patienter utan stora resurser. Jennys ambitioner är större men medan hon ansöker om mer prestigefyllda jobb är hon där. En kväll ringer det sent på dörren, hennes praktikant vill öppna men Jenny påpekar att det är respektlöst att komma så sent. Ett misstag eftersom det visar sig att hon som har ringt på inte var en patient med skev tidsuppfattning utan en flicka i fara som försökte ta sig in någonstans.
Något väldigt rörande och fängslande händer då med Jenny. Hennes mänsklighet blomstrar utan minsta antydan till sentimentalitet. Hon blir nästan besatt av att lösa gåtan om vad som hände unga tjejen. Samtidigt påverkar situationen alla aspekter av hennes liv. Fortfarande återhållsam och arbetsfokuserad finns ändå en sakta skiftning till något annat. Unga läkaren gråter inte bara, hon kämpar hårt för att göra skillnad på riktigt.
Bröderna Dardenne har vana att filmatisera verkligheten på ett mycket trovärdigt sätt. Jenny växer av en kris i livet på ett mycket realistiskt sätt. På gott och ont är "Den okända flickan" en mer personlig historia. I vanliga fall brukar Jean-Pierre och Luc Dardenne väva in samhällets press på de marginaliserade mycket mer tydligt i sina historier. Här har vi ett detektivfall som den dominerande berättelsen, och Jenny själv är inte del av sin kontext på samma sätt som karaktärer i tidigare filmer varit. Liksom "Två dagar, en natt" har den påträngande handkameran från tidigare verk av Dardennes gett vika för ett mer traditionellt foto.
Adèle Haenel bär en stor last i filmen genom i huvudrollen. Hennes unika blandning av lugn och engagemang är tilldragande. Att kunna med så pass små medel förmedla både omtanke, skuld och handlingskraft är en bedrift. Att göra det utan sentimentalitet, imponerande. Genom att hålla igen lyckas Haenel vara genomträngande.