Det var elva år sedan Todd Haynes släppte ”Far From Heaven”. Ett kokande drama om förbjudna relationer på 50-talet. Huvudkaraktären upptäckte sin man med en annan man. Samtidigt började hon själv utveckla känslor för en svart trädgårdsmästare. Två förhållanden som var absolut tabu på den tiden. ”Carol” handlar om kärleken mellan en äldre, sofistikerad överklasskvinna som är titelkaraktären och unga, blyga Therese. Också mycket förbjuden typ av kärlek på 50-talet. Men någonting har hänt mellan 2004 och 2015. Intensiteten kring homosexuella relationer har försvunnit. På något sätt har dramaturgin blivit påverkad av omvärlden. Lyckligtvis är samkönade förhållanden långt mer accepterade idag än då vilket resulterat i att i filmen framstår lesbiska förhållanden nästan som tämligen accepterade då. Kanske inte i juridisk mening men kvinnorna i filmen verkar ändå ganska öppna med sin läggning. Jag vet inte hur medvetet eller inte det är av Todd Haynes men känslostormarna, som fanns i ”Far From Heaven”, uteblir delvis.
”Carol” är blickarnas film. Det är här Haynes glänser, i de osagda orden. Vilket inte syns enbart mellan Carol och Therese utan även andra karaktärer. Tittaren försvinner in i deras verklighet. Samtidigt som scenografin ger en sagolik känsla av tidseran. Ytan är stilren med Cate Blanchett i spetsen. Kostymören har verkligen lyckats. Det är stilistisk frosseri i varje hörn. Och Blanchett är som vanligt väldigt skicklig. Hon förkroppsligar den rika kvinnans känsla av berättigad självklarhet. När hon har problem är hon beslutsam, annars svävar hon genom de steniga gatorna som andra går på. Medan människor lever har Carol en föreställning. Kameran verkar förälskad i henne på samma sätt som unga Therese blir, hypnotiserad av den självsäkra kvinnan. Själv vet hon inte riktigt vad hon gör utan försöker följa känslan inombords utan att distraheras av normer som trycker på.
”Carol” hade lika gärna kunnat göras på 50-talet om det inte vore för hårda restriktioner som fanns då. Berättandet liknar gamla, gedigna dramafilmer från förr. Alldeles mustiga som de brukade vara. En av styrkorna i Haynes ”Far From Heaven” var att relationerna levde vid sidan om sociala barriärer. ”Carol” är mer fokuserad på kärlekshistorien, vilket inte automatiskt gör den sämre utan annorlunda. Vissa scener är mästerliga, vissa detaljer otroliga men det finns också element som har förbättringspotential.