Färgen grön är ändlöst dominerande. Evig grönska av blommande ormbunkar. Träd så långt ögat når. Tystnad som kan vara ro för själen. Mitt i en nationalpark bor Will och dottern Tom. De lever av naturen och har vänt samhället ryggen. Lite av en svensk naturdröm för de som räds klimathotet extra mycket idag. Far och dotter lever ett liv där de påverkar naturen så lite som möjligt. De lämnar inga spår efter sig. Idyllen är däremot inte så problemfri som vid en första anblick. Fadern är tyngd av sin militärtjänstgöring. Han må lika gärna ha flytt ett annat liv än omfamnat deras alternativa tillvaro. Dottern klagar på hunger och känner sig begränsad av pappas svårigheter att acklimatisera sig.
Efter att hon etablerat tittaren in i den lilla familjens okonventionella liv väljer Debra Granik att bryta upp harmonin när Will och Tom blir upptäckta. Socialarbetare blir inkopplade och även civilsamhället försöker hjälpa de två till en traditionell vardag. Medan ordningen tär på Will har Tom börjat öppna upp sig för andra människor. Hon vill försöka ha ett liv i civilisationen, han får stresspåslag av att vara beroende eller anpassad. Han vägrar sätta rötter, men när Tom fått en smak av social interaktion med andra finns ingen återvändo.
Regissören Debra Graniks senaste film var hyllade "Winter's Bone" som gjorde Jennifer Lawrence till stor stjärna. Även hennes tidigare film "Down To The Bone" handlade om människor i samhällets utkant. Med "Leave No Trace" har Granik riktat luppen mot ännu en grupp människor som kämpar mot livets förutsättningar. Men här går hon ifrån Ken Loach-territorier och mot en familj som lever annorlunda delvis av egna val. Eller är det så? Ingenting i filmen indikerar att en välmående Will inte hade kunnat skapa sig något "vanligt". Granik håller en otrolig balans mellan att både visa en oromantisk sida av livet utan moderniteter och kritisera samhällets osynliga handbojor. Debra Granik delar ut tankeställare åt olika håll.
Någon gång då och då, när du ser en film, kommer känslan att du upplever något utöver det vanliga. "Leave No Trace" greppar tag resolut men på ett mjukt sätt. Filmen är en tolerant blick på människor samhället inte vill visa upp. Den omfamnar dig omsorgsfullt för att bära dig genom elden. Regissörens hand är mild och varsam. I täten har hon till sin hjälp skådespelarinsatser av högsta närvaro. Som porträtterar mänsklighet i dess mest ärliga form. Och jag är berörd in i märgen, över all den börda människor måste bära.