50-talets Irland. Eilis är en ung kvinna utan framtidsutsikter. Hennes syster Rose ordnar för henne att emigrera. Eilis ska till Brooklyn, New York för att starta om. I USA finns arbete och framtid. Hon går ombord båten till den nya kontinenten en försiktig och färglös person. Men i hennes hytt finns en världsvan landsman som ger henne en duglig chans i blivande hemlandet. Väl framme har Eilis svårt att vara lycklig eftersom hennes hjärta stannat kvar på gröna ön hon lämnat bakom sig. Ensamheten tär på henne. Om det inte vore för prästen som stödjer när hemlängtan blivit för stark hade hon skrumpnat ihop. Lyckan vänder ordentligt när hon träffar rörmokaren Tony med italienskt påbrå. Men då händer något som får Eilis att fundera över sin framtid.
"Brooklyn" är en väldigt viktig typ av historia som visar människorna bakom emigrationsprocessen. Filmen är lågmält berättad på ett befriande sätt. Tempot må vara på den mer sakta sidan men ger tid för eftertanke. Filmen tillåter tittaren att smälta in den samtidigt som historien går framåt. John Crowleys varsamma regihand öppnar fler och fler dimensioner på berättelsen. Tankarna sätter igång. Känslor djupnar bit för bit. För oss som har varit invandrare finns igenkänning, för de som aldrig gjort det förhoppningsvis större förståelse. Märkligt nog är filmer om migration fortfarande något ovanliga, "Brooklyn" är ett välkommet tillägg.
Generellt är "Brooklyn" ett gediget filmarbete. Från skådespeleri, till Yves Bélangers vackra foto, till Nick Hornbys finstämda manus.