I en tid av krig, flyktingkris och global smärta kommer den sista delen i filmatiseringen av Suzanne Collins romantrilogi om revolutionära tonåringen Katniss Everdeen. Mer passande hade det inte kunnat bli. "The Hunger Games" har alltid känts som en extremt lärorik ungdomshistoria med större ambitioner. Andra framgångsrika ungdomsfilmer som "Twilight" är ljusår bakom. "The Hunger Games" fungerar som en nybörjarkurs i betydelsen av frihet och vikten av mod. Nu när serien avslutas porträtterar den komplexiteten i revolutioner på ett förträffligt sätt. Linjen mellan ond och god är inte klar. Att totalitära president Snow pläderar om att rebellerna "hatar vårt sätt att leva" kan nog få en del tittare att vända på sina egna tankar om sådana påståenden. I vår värld där många krafter försöker hålla fast vid svart eller vitt är den här historien enastående i sin tajming. Fiktiva Panem av framtiden speglar jorden 2015. Vilket såklart är tack vare Collins, men filmteamet har haft vett att inte förstöra hennes material.
"Mockingjay - Del 2" börjar efter hjärntvättade Peetas attack på Katniss eftersom han nu tror att hon är ondskan personifierad. Medan kampen börjar närma sig klimax är Peeta nu ett problem. "Mockingjay - Del 1" var en stark förbättring i jämförelse med de två första filmatiseringarna. Vi serverades en ny mörk dimension. Skildringen hade ändrat kurs och blev mer politisk, och i slutändan mycket mer betydelsefull. Sista delen lyckas inte förbättra mer utan är nästintill en försvagning. Men, dess trogna linje gentemot romanförlagan gör att fansen inte kommer att känna sig svikna. Det finns en aning av nyansskillnader i absoluta slutet som inte är klockren mot bokens upplösning. Vilket är synd men det är ändå Hollywood...jag befarade mycket värre. För en del kan fokus på efterspelet kännas onödig. Men då har man inte förstått betydelsen av revolutioners epiloger som Collins skickligt skrev om.
Precis som den förra filmen daltar inte regissören med sina tittare. Människor dör inte betydelselöst som i en vanlig actionfilm. Det är krig i dess sanna, fasansfulla mening. Människors sämsta sidor kommer fram. Du som tittare är inte skonad och även karaktärer som får lite speltid dödas på sätt som knockar hjärtat. Och i upplösningen är de två största stjärnorna Jennifer Lawrence och Donald Sutherland, från varsitt håll med sina nyanser. De två som behövde prestera mest i avslutningen är också de som levererar mest.