"Gud förlåter otrohet, gud förlåter mord, men gud förlåter inte integration" säger en kvinna på 50-talet, helt utan en tillstymmelse till skamkänslor. "I Am Not Your Negro" blottlägger en förbluffande rasism för den som inte själv levt i ett samhälle genomsyrat av den. Genomsnittlig svensk kommer inte riktigt förstå hur sådan nivå av fientlighet kan existera. Ingen människa i en välmående kontext kommer kunna begripa de olika rasistiska uttrycken från dåtidens, och nutidens, USA. Så ska det vara, sådan grymhet borde vara ofattbar. Tyvärr är den ibland normaliserad i vår värld.
"I Am Not Your Negro" tar avstamp utifrån en text skriven av författaren James Baldwin om sitt hemlands rasistproblem. Baldwins intellektuella text, uppläst av Samuel L Jackson, har en poesi över sig som fångar åhöraren. En litterär skönhet som smärtar än mer. Författarens ord är nålen som syr sömmarna mellan det förgångna, nutiden och framtiden, många år efter hans bortgång. Baldwin var vän med Malcolm X, Martin Luther King Jr. och Medgar Evers. Dessa medborgarrättskämpar mördades alla för att de försökte nå förändring. Skriften kom till efter alla tre morden. På ett subtilt sätt vävs också dagens rasmotsättningar i USA in. Raoul Pecks val att inte ha någon berättarröst till bilder från Ferguson eller andra våldsbrott mot oskyldiga utförda idag gör dessa än mer chockerande. Har vi inte kommit längre?
Filmen visar James Baldwins otroliga, verbala förmåga att beröra och debattera. Han lyckades hålla lugnet lagom länge för att höja sin röst vid precis rätt tillfälle. När Baldwin talade lyssnade andra människor eftersom han nådde både hjärta och hjärna. Han synliggjorde ofta absurditeten i det som pågick i USA. Medan han förstod att vita amerikaner kunde vara allierade, talade han även om den psykologiska effekten hos ett folk när de lynchar sina medmänniskor.
"I Am Not Your Negro" är en uppgörelse med mänskligheten. En påminnelse om var vi varit och hur mycket längre vi har att gå. Det är en högst berörande och intelligent film, en suck av förtvivlan innan kampen börjar. Peck ställer USA mot väggen för de förbrytelser den svarta befolkningen fått utstå. Men precis som Baldwin påpekade att vit endast är ett uttryck för makt, är USA bara en metafor för mänskligheten. Framförallt är filmen kulturellt viktig, livsnödvändig till och med. James Baldwins röst måste fortsätta höras. Hans tillgängliga berättande och ifrågasättande behövs mer än någonsin.