Regissör Tom Hooper gör väldigt gedigna produktioner nästan varje gång han filmar. Storslagna miljöer, felfritt foto, skickligt ljud. Hantverksmässigt slående filmer som tilltalar många, för de är ärligt talat som vykort. Magnifik skönhet som inte förmår att rota sig in i själen. Hooper har ingen önskan att vara svår. Efter att mest ha ägnat sig åt TV gjorde han hyllade ”The King’s Speech”. Colin Firth spelade den oavsiktlige kungen som behövde överkomma sitt talfel och ta plats för att klä i konungamanteln. Hooper kunde sin kunglighet. Jag kände verkligen förödelsen och längtan hos kungen. Det fanns ett djup i skildringen av honom.
Tyvärr förstår inte Tom Hooper sin huvudkaraktär den här gången. Lili Elbe, den första transkvinna som genomgick könsbytesoperationer, blir en ytlig schablon. Människan reducerad till yttre attribut som smink, juveler och kläder som det ofta blir. Vilket i sig inte måste vara ett problem men bakom transkvinnors verklighet ligger mer än stereotyp femininitet.
Lili föddes som Einar Wegener, gick på konstskola där han/hon träffade Gerda Gottlieb och de gifte sig. ”The Danish Girl” inleds på en utställning av Wegener som var en framgångsrik konstnär. Makan Gerda försöker ihärdigt att också nå succé. Deras relation är ömsint och upplevs som jämställd för 1920-talet. Hon är en kvinna som tar för sig, han en man som inte lutar sig mot sin maskulinitet. En dag när en av hennes modeller inte dyker upp får Einar agera modell i kvinnliga strumpor och skor. Klänningen lägger Gerda ovanpå honom. Hon tror att de leker och döper honom Lili. Men något väcks i honom.
”The Danish Girl” har med rätta mest fått uppmärksamhet för skådespelarinsatserna från Eddie Redmayne och Alicia Vikander. Redmayne trampar lite väl nära Oscar-fiskeridammen men klarar sig ändå med heder i behåll genom att vara skör på det exemplariska sätt som få kan. Vikander briljerar i de mer emotionella scenerna medan hon inte riktigt når fram när hon ska vara fyndig eller lustig.
Att Tom Hooper inte greppar sin rollfigur är uppenbart i hur paret gestaltas. Historien handlar till stor del om Gerda, kanske för att det är vad Hooper förmår att skildra. Samtidigt vill han inte släppa Lili heller vilket splittrar vinkeln något. Till slut handlar filmer om relationen, något som sänker Lili Elbes historia. Det byggs en mur kring henne som försvårar för tittaren att sätta sig in i hennes situation. Vilket är synd, för på andra sätt är filmen sevärd.