Normer syns mest när någon bryter mot dem. Val arbetar som inneboende hushållerska hos en välbärgad familj i Sao Paulo. I första scenen är arvtagaren Fabinho en liten pojke som älskar Val. Han får veta att hon har en dotter, som hon är långt ifrån. Och pojken undrar också var hans egen mamma är. Kanske lite övertydligt men eftersom hon pratar med ett barn känns det rimligt med så pass basala frågor.
Nästa scen är Fabinho i äldre tonåren och älskar Val lika mycket. Hon är fortfarande mer mamma än sonens egen mor. En dag får hon ett samtal från sin dotter som vill komma till Sao Paulo för att göra ett inträdesprov till universitet. Jessicas intrång synliggör de klassnormer familjen levt under i många år. En förändring som skaver hos flera medlemmar i familjen. Val oroar sig för sin egen situation. Jessica å sin sida förklarar att hon inte tror sig vara bättre än någon men inte heller sämre.
"Den andra mamman" för tankarna till Lukas Moodysons "Mammut" även om den inte är lika skarp eller skickligt berättad. Anna Mulyaert fångar sitt lands problematik med klasskillnaderna. Med svenskt perspektiv kan Val framstå som för naiv och för ointresserad av kritisk blick på sin verklighet. Men vi har turen att inte riktigt kunna förstå vad generationer av vistelse i klassamhälle gör med människor. Val är mån om att behålla det hon har eftersom samhället saknar skyddsnät. Ur hennes synvinkel har hon det relativt gott ställt. Att en ny generation kommer in och synliggör normerna utan att anpassa sig till dem blir välbehövlig tändvätska i tillvaron.