Stefan Andersson är kriminalkommissarie och mannen bakom författarnamnet Oddis S. Andersson som nu gett ut sin debutroman Hild. Det är en 456 sidor lång berättelse som på ett skickligt sätt kastar läsaren mellan olika händelser och tider. Det mesta utspelar sig i Norrköping och det är alltid något speciellt att ta rygg på personer som vandrar runt på välkända gator och står utanför husnummer man känner till; man kan verkligen se hur det ser ut framför sig. Att skapa sina egna bilder och vyer i fiktiva miljöer i all ära – det är det som ofta är en fröjd med att läsa böcker tycker jag – men ibland är det rätt skönt att bara hänga på och veta exakt hur det ser ut.
Berättelsen börjar månne något trögt med en ganska knagglig text, men så fort Oddis S. Andersson kommer igång med dialogerna – det som han är överlägset bäst på i den här boken, det märks att han vet vad han pratar om – så rinner sidorna fram. Man vill liksom inte sluta läsa och man vill få veta vad som händer härnäst. Ska något kritiskt sägas om dialogerna kan jag ibland känna att Oddis S. Anderssons egna uttryck ibland överförts till de olika personerna, något som ibland inte känns helt autentiskt för en tonårstjej, eller kvinna i 40-årsåldern heller för den delen, att slänga sig med.
Huvudstoryn tycker jag kretsar runt en kvinna vi får följa sedan barnsben och händelser där som gör henne till den hon är. Det sker mord och läsaren får bland annat följa den som smider planerna – och utför mord – medan polisen letar ledtrådar. Hild är en spänningsroman om polisens och samhällets utmaningar i dag, om tilltron till rättsystemet och hur långt vissa är beredda att gå för att ta saken i egna händer. Om människors sinne och var de egentligen har sina sympatier.