Romantisk skildring som är realistisk

Film

Tove
Cnema/Filmstaden
Regi: Zaida Bergroth
I rollerna: Alma Pöysti, Krista Kosonen, Shanti Roney, Kajsa Ernst m fl.
Betyg: 3
Det har sina för- och nackdelar att göra en väldigt personlig skildring av en historisk person. Fördelen är att vi kommer bakom fasaden, förhoppningsvis får lära känna människan. Nackdelen är att extraordinära liv förminskas till något vanskligt traditionellt. Samtidigt kan det vara befriande att en person som lyckades inom ett fält inte gestalt som den mest udda varelsen som funnits. Föremålet här är Tove Jansson. Skildringen är i allra högsta grad bakom kulisserna. Tittaren får en inblick i varför hennes verk skapade uppmärksamhet. Samtidigt framstår hon som relativt vanlig, innan eftertankens stöd kickat in.

Alma Pöysti spelar Jansson precis innan hon slog igenom. En introduktion visar hur teckning blev hennes fristad från kriget. Hur hon processade svårigheter genom sina figurer. Sedan lander berättelsen i hur Tove först möter Atos Wirtanen och sedan Vivica Bandler. Hon är frigjord för sin tid. Har en vilja att inte vara trångsynt. Hon slits mellan sina känslor för de båda. Däremot får vi inte något samhällsperspektiv på hennes okonventionella liv. Den andra drivkraften i historien är Janssons vilja att vara konstnär samtidigt som hennes Mumintroll säljer mer än några tavlor. Via Vivica blir hon också manusförfattare. "Tove" ger ett begränsat perspektiv på hennes karriär men markerar viktiga punkter. Till stora delar fungerar filmen som en så kallad "coming of age"-story, det vill säga en historia där någon genom skeenden växer till vem hen ska vara.

Föga förvånande är Pöysti i starkt fokus och hon spelar konstnären på ett väldigt mänskligt sätt. Trovärdigheten når skyarna när hon både livfullt och försiktigt spelar essensen av sin rollfigur. Hennes register är brett och jag tycker mig se Janssons själ i gestaltningen. Kort och gott så imponerar Pöysti. Även birollsinnehavarna gör gedigna insatser trots att Shanti Rooneys finlandssvenska är uppenbart bristfällig, vilket leder till frågan "finns det inte skådespelare som har hans kapacitet men också förmåga att tala finlandssvenska".

"Tove" är en livsbejakande film som på ett enkelt sätt illustrerar livets skönhet. Den är romantisk och samtidigt sällsynt bra på att inte överromantisera livets omöjligheter.