"Något vi aldrig har sett tidigare”

Film

Lilla mamma
Cnema 
Regi: Céline Sciamma
I rollerna: Joséphine Sanz, Gabrielle Sanz, Nina Meurisse, Stéphane Varupenne,  Margo Abascal m fl 
Betyg: 4

Förväntningarna är höga på en regissör vars tidigare filmer är sådana som "Tomboy", "Girlhood" och "Porträtt av en kvinna i brand". Céline Sciamma har inte gjort många filmer men har alltid lämnat avtryck. Hennes filmer har en gemensam röd tråd men ofta vrider hon lite på sitt koncept för varje gång och inte sällan skapar hon något utöver det vanliga. Något vi aldrig har sett tidigare. Så även med "Lilla mamma", en saga med overkliga inslag utan ett övernaturligt filter. Den här gången är regissören mer existentiell än någonsin tidigare.

Marion har precis förlorat sin mamma, vilket också betyder att Nelly förlorat sin mormor. Medan Nelly är ledsen bär mamma Marion en djup och akut sorg. Något som lilla Nelly inte fullt ut greppar men påverkas av ändå. Tillsammans med hennes pappa ska nu familjen tömma mormors hus. Marion klarar inte fullt ut av uppgiften och efter någon enstaka dag försvinner hon ur bilden utan att någon egentligen förklarar något. 8-åriga Nelly är inte särskilt frågvist barn vilket betyder att hon bär en tyngd för otympligt för hennes låga ålder. Exempelvis får hon höra om en koja mamma hade byggt som barn men ingen vill följa med ut för att se efter. Nelly vet inte vad kojan innebär och hur den nu blir ett hot när sorgen lagt sitt raster över allting. Lyckligtvis hittar hon snart en flicka i samma ålder i närheten att leka med. En flicka som bor i nästan identiskt hus förutom enstaka detaljer. Träffen blir ett processarbete för vår lilla huvudperson.

Som ofta är karaktärerna i Sciammas filmer lågmälda och inte överdrivet verbala, vilket ger filmerna en atmosfärisk och terapeutisk känsla. Aldrig har just den biten varit så tydlig som i "Lilla mamma". Filmen är också den av hennes verk som mest platsar in under genren "barnfilm" även om den har lika mycket behållning för vuxna. Snarare skulle den kunna vara alldeles för lugn i sitt tempo för att ett genomsnittligt barn skulle klara av att sitta still. Även om tonen påminner om barnfilm kan de flesta barn inte helt uppskatta den existentiella dimensionen i berättelsen. Subtilt kopplas nutidens mamma till dåtidens mamma, vilket krävs viss mognad för att se.