Film
War Pony
Cnema
Regi: Gina Gammel, Riley Keough
I rollerna: LaDanian Crazy Thunder, Jojo Bapteise Whiting, Iona Red Bear, Ta Yamni Long Black Cat m fl.
Betyg: 4
I tonalitet och känsla påminner ”War Pony” om ”Nomadland” av Chloé Zhao. Inte för att de egentligen är särskilt lika men därför att båda filmer i alla delar passar in under rubriken diskbänksrealism men hamnar inte där ändå. Båda ger en mer komplex känsla där hopp och förtvivlan går om vartannat. Gina Gammel och Riley Keough har varit kloka nog att ta in mycket hjälp från Franklin Sioux Bob och Bill Reddy som skrivit manus tillsammans med dem. Keough träffade dem när hon spelade i ”American Honey”. Intrigen bygger på de två männens upplevelser. Det är en stor fördel som gjort att filmen inte är någon exposé i lidande signerad vita regissörer långt ifrån den ursprungsamerikanska upplevelsen.
Filmen följer två killar från Pine Ridge-reservatet i South Dakota: Matho och Bill. Matho är tio år gammal och har en mycket destruktiv hemsituation. Pappan är våldsam och kriminell. Matho själv umgås med ett kompisgäng och de kan också tänka sig att tänja på lagens gränser för pengar. Bill är en ung man som redan har två barn med två olika mödrar. Den ena sitter i fängelse i väntan på borgen medan Bill börjar intressera sig för affärer exempelvis genom att köpa en pudel för att starta uppfödningsverksamhet. Av en händelse kommer Bill i kontakt med en kalkonfarmare, och lyckas förhandla till sig ett jobb. Förutom arbete i fabriken blir han även en form av alltiallo som skjutsar kvinnor från och till reservatet så den gifte mannen kan få ha sina eskapader. Bill förstår allt som händer men viljan att komma framåt är större än att döma på moraliska grunder. Pojkarna är geografiskt väldigt nära men möts först mot slutet.
Att använda sig av amatörer som skådespelare är inget trick som Gammel och Keough är först med men det fungerar olika beroende på film. Här blir resultatet väldigt bra, skådespelarnas ovana syns inte alls. Kanske beror det på att det en autentisk upplevelse som skildras. Filmteamet har lyckats skapa ett inifrånperspektiv som ger realism till historien. Vad de verkligen har lyckats med är också att synliggöra människorna långt mer än misären. Få svenskar kan se ”War Pony” utan att förfasas över livssituationen, samtidigt är det inte det som stannar kvar längst.