Lokala hjältar, tegel och bilar på Konstforum

Tillbaka till titeln, som kan förklaras. Hjältarna återfinns i Claes Fahlgrens tekniskt skickliga, fotorealistiska, teckningar och måleri. "Bricks" syftar på den gäckande röda muren i Olle Schmidts surrealistiskt vridna måleri, till synes sprängfyllt av skrönor som vill sippra genom teglets tystnad. Och bilarna, liksom rockabillyfolket och asfaltsvägarna, tillhör förstås den väletablerade Linköpingskonstnären Björn Svensk. Känslan av melankoli och sorg slår igenom i Björn Svensk registrerande måleri som påminner om filmrutor och för tankarna såväl till filmaren Roy Andersson men också till den amerikanske målaren Edward Hopper. Målningen Not needed now är en stilla kommentar till Sverige i dag, där de permitterade arbetarna på cykel lämnar sin arbetsplats för att möta en oviss framtid. Och nyfattigdomen illustreras i Kallt, där händer i torgvantar värms över en kokplatta. I Thanks God for the highway syns ett virrvar av vägar, men själv ser Björn Svensk inte bara ett vemodigt landskap i grådaskigt väder. Han ser valmöjligheter. Bilen står för frihet och en möjlighet att komma framåt till det nya eller bort från det gamla. Olle Schmidt fortsätter överraska och utmana oss med målningar som tycks bära på sitt eget drama. I målningen Stulen scen ses en man i kostym med en kopparpanna i handen utkastad i en drömlik miljö av eländiga granar, en liten byggnad, en svart skoltavla - och ett övernaturligt fenomen. Den är lika förbryllande som fängslande. Andra, t ex Backyard owl, har måhända ett tydligare budskap med den lilla och trängda människan som tar till vapen mot vishetens symbol när alla vägar tycks vara slutna. Eller kanske när ingen annan ser? Måleriet växlar allt som ofta spår mellan underfundigt och fantasiflödande till att ta färg av de ständiga påminnelser vi får om tillvarons mörka sidor genom t ex nyhetsflödet eller vår historia. Claes Fahlgren, 32, är född i Motala och lärare i teckning och måleri på Lunnevads folkhögskola. Liksom de två tidigare är han inspirerad av populärkultur och blandar humor, romantik och allvar. På en vägg samlar han intima bilder i fotorealistisk stil som refererar till amerikansk historia, alltså minnesbilder från en tid som gått, inramade som klassiska familjeporträtt. I den fascinerande Äventyrspojk ser vi en pojke med mask som står i givakt på en låda. Intill ligger ett skelett, kanske av ett krokodilhuvud. Det ger sken av en lek med återanvändande av naturvetenskapliga upplysningsbilder från utsorterade uppslagsverk. I sitt nya konstnärliga sammanhang upplöses bildernas kristallklara betydelse och informationsbärande egenskaper om sakernas tillstånd. Det blir istället till ett collage som lite hårddraget kan sägas påminna om bildens förgänglighet.