Film
Costa Brava, Libanon
Cnema
Regi: Mounia Akl
I rollerna: Nadine Labaki, Saleh Bakri, Liliane Chacar Khoury, Seana Restom, Geana Restom, Nadia Charbel, François Nour, Yumna Marwan m fl
Betyg: 4
"Costa Brava, Libanon" är Mounia Akls skickliga debutfilm som enkelt beskrivet skulle kunna kallas för en libanesisk "Captain Fantastic". Men det vore att göra orättvisa mot båda filmerna. Om inte annat är USA och Libanon vitt skilda länder med förutsättningar som inte alls liknar varandras. Däremot är människor i grunden lika och vill samma saker vilket gör att jämförelsen blir relevant. Medan "Captain Fantastic" ifrågasatte både ett system och dess effekt fokuserar "Costa Brava, Libanon" väldigt mycket på landet som den skildrar. Medan Matt Ross ifrågasatte bygget vill Mounia Akl sätta fokus på förfallet.
Filmen tar utgångspunkt både i explosionen i Beiruts hamn 2020 och sopkrisen som kulminerade 2015. Familjen Badri får i sin lilla kärna representera ett helt folk. Dramakomedin är inte gjord för att vara rolig utan för att med humor illustrera och lyfta saker. De har för åtta år sedan flyttat från Beirut till landsbygden och lever närmast i isolering. Mamma Souraya, pappa Walid, farmor Zeina, tonårsdottern Tala och lilla Rim som aldrig upplevt annat än nuvarande livet. Familjen har kapitulerat skulle man kunna säga men problemen hittar dem. Inför ett val bestämmer sig presidenten för att en grön sopstation ska byggas precis vid Badris hem. Familjen anar oråd och valfläsk. Vilket ganska snart visar sig stämma, ingenting med sophanteringen är ekologisk. Familjen framstår först enigt i sin ambition att leva annorlunda utan andra men slitningarna syns mer och mer. Walid och Souraya, som träffats under en demonstration, ser olika på huruvida det är värt att kämpa med andra eller att ge upp. Med nyanser lyckas Akl problematisera åt många håll.
Vad som gör "Costa Brava, Libanon" en svag fyra är oförmågan att intensifiera scener. Det hettar aldrig till om man exempelvis jämför med "Captain Fantastic". Ibland känns den inte hela vägen in, ibland är filmen mer intellektuell än emotionell. Ändå berör Akl sin tittare genom varje individ i familjen. Deras komplexiteter möts i Rims gestalt där idealismen och barndomen drar från varsitt håll. Med små medel visar Akl hur deras värld påverkat dem samtidigt som helhetsbilden också befinner sig närvarande.