Vivarium
Video on demand - Släppt på streamingtjänster
Regi: Lorcan Finnegan
I rollerna: Imogen Poots, Jesse Eisenberg, Jonathan Aris, Senan Jennings m fl.
Betyg: 2.5
Tanken var att vi skulle se den här isoleringsmardrömmen från vår egen frihet. På någon biograf där vi förfärades över tanken men sedan gick ut och ägnade oss åt sociala aktiviteter. Kanske åt på en restaurang med många andra gäster. Tyvärr gick världen i en helt annan riktning än när "Vivarium" gjordes. Filmen kommer nu på streamingtjänster, vi tittar från vår isolering in i en annan isolering. De som gillar att bevittna katastrofer värre än sina egna kanske får sina behov tillfredsställda.
"I don't like the way things are, it's horrible" säger en liten flicka som är elev till förskolläraren Gemma. De har precis sett fågelungarna utkastade från sitt bo och döda. Citatet varslar om en inte så enkel framtid men också nutidskritik. Gemma och partnern Tom letar hus. De hamnar hos en något underlig mäklare vid namnet Martin som visar dem ett nybyggt område av perfekta hus. Medan de tittar runt försvinner Martin. På väg till bilen upptäcker paret att alla hus är exakt och likadant Instagram-vänliga. De kör ut men hittar sig inte vägen. De turas om att köra men kommer inte ut ur mallvärlden. Till slut när bensinen är slut får de anse sig kapitulerade och stanna. Nästa dag anländer en låda med saker de kan tänkas behöva. Dagen efter anländer ett spädbarn som de ska uppfostra för att komma ut. Referenserna till kärnfamiljshelvetet är lite övertydliga. Problemet är att vi knappt fick lära känna paret innan de hamnade i mardrömmen.
Allt som är mest intressant berättarmässigt sker i filmens första halvtimme, sedan tittar jag spänt då jag väntar mig mer att hända men "Vivarium" fastnar. Metaforen om hur samhällsstrukturen tvingar in paret i sin falska verklighet är väldigt fascinerande. Men alldeles för många trådar lämnas åt sitt öde. "You are a mystery and I'm going to solve you" säger Gemma till sitt låtsasbarn i energifylld glädje. Sedan händer ingenting annat än att paret lider av sitt liv utan smak, rörelse, framåtanda. Det är hög nivå av ironi när en film som ifrågasätter samhällets ytlighet samtidigt är absolut bäst stilistiskt och på ytan. För "Vivarium" är verkligen gnistrande och skrämmande snygg.