Film
Past Lives
Cnema/Filmstaden
Regi: Celine Song
I rollerna: Greta Lee, Teo Yoo, John Magaro, Moon Seung-ah, Leem Seung-min m fl.
Betyg: 4.5
Det finns en delvis dyster och delvis lycklig känsla i ”Past Lives”. En blandning av mörker och färg som ger känslor av välbehag även när det är sorgligt. På vissa sätt en relativt händelsefattig film som aldrig är tråkig eller i stiltje. Ständigt i lågmäld rörelse, ständigt i dåtid och framtid. Celine Songs första långfilm är vacker på ett implicit sätt. Den gör inte väsen av sig utan väcks till liv av eftertanken. Den är inte till synes spektakulär men explosiv inombords. Ofantligt imponerande.
Kameran tittar på tre personer: man med östasiatiskt utseende, kvinna med östasiatiskt utseende och en vit amerikan. Perspektivet är två restauranggästers. De spekulerar så där skojfriskt som människor kan göra när de är ute. Vilka är dessa människor för varandra? Är östasiaterna gifta? Är de syskon? Är vita mannen och östasiatiska kvinnan gifta? Sedan transporteras vi 24 år tillbaka i Korea där en gråtandes Na-young inte kan acceptera att Hae-sung fick bättre resultat än henne på ett prov. Redan då finns något mellan dem som skulle kunna utvecklas till mer än vänskap. Men, Na-young emigrerar till Kanada med sin familj och blir Nora. Tolv år senare är Nora i New York och arbetar som pjäsförfattare. I ett telefonsamtal med sin mamma blir hon nyfiken på vad som hände pojken och hittar honom on-line. En relation tar vid via videoträffar, tills Nora sätter stopp för hennes hjärta vill till Seoul men hon kan inte engagera sig ditåt. Ingen av dem har bekänt några känslor men bromsen som Nora drar visar tydligt att hon är djupt förälskad.
”Past Lives” är en bitterljuv historia om vad som aldrig blev. Inte bara vad gäller kärlek utan också i liv som avslutas till förmån för andra tillvaron. Den fångar essensen i vad det är att vara migrant. Via Nora får vi uppleva dualiteten i att ha haft ett hem som nu är konserverad i dåtid. Det är en ärlig skildring om livets svårigheter när så universella ting som tid och kontinenter skär igenom. Vid en ytlig anblick skulle man kunna tro att filmen handlar om olycklig kärlek. Men i djupet så finns livets komplexa natur, vilket syns på ett smärtsamt berörande sätt i relationen mellan Nora och hennes make. Scenerna mellan dem är minst lika effektfulla som de mellan de forna barndomsvännerna.