Nu har du din chans till hämnd. "Det har kommit en tecknad film om en räv", säger du. "En rolig räv som stjäl höns. Och traktens bönder jagar honom med gevär och grävskopor."
När ni småningom lämnar bion kan du läxa upp sjuåringen som, förmodligen, inte fattat ett dugg. "Men noterade du inte röstcastingen", säger du. "Jason Schwartzman, Bill Murray och Wes Anderson har ju sin finfina tradition tillsammans. Och så slänger han in Adrien Brody - du minns förstås ’Darjeeling Limited?’ - i en minimal biroll. Och hur snyggt är det inte att Mr Fox’ arbetsrum är en kopia av Roald Dahls skrivstuga?" Roald Dahl, som skrev bokförlagan. Hall-å?!"
Här tycker jag att du bör utnyttja sjuåringens ordlösa trumpenhet till fler allmänbildande reflektioner: "Färgtonen, min vän. Noterade du att hela filmen är höstbrun? Dialogen - så tillbakalutat, så coolt. Visserligen så coolt att det blir lite kyligt, men dock - när hörde du senast så torr humor i en animerad film? Och när vi kommit hem ska vi läsa filmens triviasida på imdb.com, den är lång som din lilla arm.
Och så kommer ni hem, där barnets mor väntar: "Var den bra?" undrar hon. Sjuåringen öppnar munnen, men du hinner före: "Ingen ny ’Tenenbaums’, ’Rushmore’ eller ’Darjeeling’, förstås. När den första estetiska förtjusningen lagt sig är den lite seg. Ungefär i samma klass som ’Zissou’".
"Jag tycker att de borde ha dödat rävjäveln i första scenen", muttrar barnet. Ditt filmkritikerhjärta sväller av stolthet.