Film
We Live In Time
Cnema/Filmstaden
Regi: John Crowley
I rollerna: Florence Pugh, Andrew Garfield, Grace Delaney, Adam James m fl.
Betyg: 2
Sällan har en film handlat om så mycket relaterbara saker och haft så mycket teoretisk substans utan att beröra nämnvärt. Det är ett klichétyngt manus som inte tar sitt innehåll någonstans intressant. Som vågar ta en del svåra samtal utan att betyda särskilt mycket. En bidragande orsak är att tiden växlar fram och tillbaka från karaktärernas liv. Ett grepp som ibland ger mervärde och fascinerande innehåll. Här är det som om regissören Crowley klippt sönder en tidslinje, slängt upp allt i luften och låtit dessa landa var de vill. ”Kreativitet” för sakens skull istället för berättandets skull. Varken finurligt gjord eller fördjupande.
Almut är ute på joggingtur, hon plockar barr från träd och fluffar sedan till ägg väl hemma ihop med barren. Hon förflyttar sig till sovrummet där en man ligger sovandes och hon vill att han tar ett smakprov av kreationen. Hela scenen känns som reklam för en falsk bild av lyckad livsstil. Det bryts av en annan scen med cancerbesked. Sedan kommer scener om innan Almut och Tobias kände varandra. De träffades i samband med att Almut körde på Tobias när han skulle korsa gatan. ”We Live In Time” är en mängd personers försök att blåsa liv i något som inte lyckas upprätthålla sig. I tid närmare nutid har Almuts cancer återvänt samtidigt som hon fått möjlighet att vara med i brittiska kocklandslaget. Jag kan räkna antalet scener som gör skillnad på en hand. Det finns en förlossningsscen på en bensinmack som engagerar i kontrast mot filmens livlösa rörelse. Ett par mellan Tobias och hans pappa i början av filmen är också äkta i kontrast mot den alarmerande bristen på äkthet genom majoriteten av filmen. Det är inte att ”We Live In Time” är rakt av dålig, men den är bland det mest oinspirerande som kommit upp på en bioduk.
Bakom den tomhet som uppstår i det här berättandet finns faktiskt ett budskap om att ta vara på tiden och få varje minut att räknas. Men sättet som budskapet framförs är intetsägande och klyschigt. Andrew Garfield har en otacksam roll där i princip ingenting händer med hans karaktär medan Florence Pugh visar att även hon har sämre insatser i sig. ”We Live In Time” är en film för någon som inte har sett så mycket och inte hunnit tröttna på klichéer.