Traditionellt - men riktigt bra

Kungarna från Broadway tycks för alltid vara just kungar här i Peking. Men Plura har visst fått höra bitska kommentarer om att den musikaliska karriären sjunger på sista versen och att det är därför han börjat ge ut kokböcker och spela in mat-tv med musikerkollegan Mauro Scocco. Hur tillbakavisar man lämpligast sådana kritiska påståenden? Genom att kliva upp på scenen och bevisa motsatsen naturligtvis. Det gör Plura och Eldkvarn. Sångaren sjunger "Bröllopssång som inledning och sätter tonen redan där. Det är vackert, avskalat och innerligt. När sedan bandet sluter upp bakom honom och bränner iväg stora delar av det bästa från senaste plattan "Hunger Hotell" för att sätta tonen, visar de med eftertryck att gammal är äldst. Plura sjunger så där raspsnyggt som bara han kan, Carla idisslar monotont tuggummi samtidigt som han lider fram tonerna bakom sin gitarr och basisten Tony Thorén är så laddad att han ser ut som om han ska hoppa ur skorna vilken sekund som helst. Inledningen framförs av ett band som är så långt ifrån passé man bara kan komma. Det hela saktar inte in förrän småsega "Blues för Bodil Malmsten" kläms in i setlistan, men då är publiken redan så uppe i varv att de slickar i sig den av bara farten. Sen är det en trivial hitkavalkad som gäller för hela slanten, även om ett och annat annorlunda låtval kläms in. "Älskling kom" hör till dessa. Plura har baskern snett på huvudet och svettas ymnigt. Publikens allsång lyfter nästan taket i "Fulla för kärlekens skull", samtidigt som skönsjungande Maria Blom hjälper till att göra så väl "Kommit hem" som "Kärlekens tunga" en aning mer dynamiska. Då har jag inte ens nämnt den ettriga rockversionen av "Inget bra för mig själv" som följs av "Pojkar, pojkar, pojkar". Ni förstår poängen, eller hur? Eldkvarn får gärna hålla traditionen levande och fortsätta göra återbesök på Skandia någon gång i halvåret så där. Det är jag övertygande om att den skönsjungande publiken håller med om.

Information till våra läsare

Traditionellt - men riktigt bra

Det börjar bli lite av en tradition att slänga in Eldkvarn på Skandiateatern si så där en gång i halvåret och få en fullpackad salong att frottera sig i nostalgi och hemstadspatriotism. Inte mig emot, kvällarna med Eldkvarn brukar vara trivsamma. Den här aftonen är inget undantag.