Tomas Janzon leder lyssnaren genom utflykten

Man brukar prata om att svensk pop är störst utomlands, frågan är om inte detta också stämmer in på jazzgitarristen Tomas Janzon.

I Tomas Janzons värld är alla beståndsdelar lika viktiga. Här får han uppbackning av basisten Rubem Farias.

I Tomas Janzons värld är alla beståndsdelar lika viktiga. Här får han uppbackning av basisten Rubem Farias.

Foto: Tor-Björn Lyrhed

Norrköping2022-10-21 18:30

Jazz

Tomas Janzon Trio

Datum: 19 okt 2022

Plats: Dynamo, Hallarna

Sedan 90-talet bor han i USA, numera New York. Till Sverige kommer han bara för turnéer. Han räknas i USA som en av de ledande jazzgitarristerna. Hans album ”130th & Lenox” som kom 2020 listades bland de tjugo bästa det året.

Som nu, när han på onsdagen gästade Crescendo i Norrköping. Det var några år sen sist, men Tomas är mer än välkommen. Tillsammans med basisten Rubem Farias och trumslagaren Donald Dean skapar Tomas spännande jazz som håller sinnena på helspänn. Han spelar lika gärna standardlåtar och folkvisor som egna kompositioner. Musiken är sökande, i alla fall inledningsvis. Tomas hittar några få toner som karaktäriserar musiken. Han behöver inte ett helt korus för att ”make a statement”. 

Basisten Rubem Farias och trumslagaren Donald Dean har ”de största öronen jag sett”. De lyssnar spänt inledningsvis, prövar med några toner eller inprickningar och efter några takter är de tre på scenen likt en person. Tomas smeker halsen på sin mer än 60 år gamla Gibson Les Paul och ur instrumentet kommer Richard Rodgers ”Have you met miss Jones”. Rodgers komposition ger de yttre formerna, men ur det skapar Tomas, Ruben och Dean nya former. Likt en kolibri som söker av blommorna på en buske söker Tomas fingrar över gitarrens greppbräda och hittar ackord och enskilda toner som leder lyssnaren genom utflykten. 

Bakom ligger Rubem Farias och kommenterar och ifrågasätter. Vilket också håller Tomas på kurs. Donald Deans kraftfulla trumspel är inledningsvis lite ovant, men som kontrast till Tomas delikata gitarrspel fungerar det fint. Dean har ett imponerande CV och han har spelat med Eddie Harris, Les McCann, Jimmy Smith, Eddie Harris, Harold Land m.fl. höjdare så att han vet vad han gör. Det är bara våra svenska sinnen som måste vänja sig.

Den ungdomliga publiken uppskattar vad de hör och svarar spontant på musiken, vilket Tomas och hans medmusiker uppskattar. Eftersom ungdomarna, som kommer från musikgymnasiet, inte vet hur man ”ska” uppföra sig på en jazzklubb så går de på sina känslor och låter dem styra och det känns uppfriskande. Vi stofiler borde ta lärdom och den yngre generationen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!