Tobias har koll på nästan allt
När Tobias Almborg fick frågan om han ville spela Cliff i Cabaret, tackade han ja - trots varningen för att det är en av de tråkigaste roller man kan göra.
Foto: Robert Svensson
- Efter att jag gjort några kortare inhopp fick jag frågan om att fortsätta spela med dem och det ville jag, men det handlade om så mycket mer än att bara stå på scen. Då var jag tvungen att göra allt från att kopiera manus till att sätta ljus, säger Tobias. Det är en tid som han kan sakna. - Då hade jag kontroll över hela produktionen och eftersom jag gillar att ha kontroll så kan jag sakna det nu, säger Tobias. Ändå försöker han ha kontroll på det mesta. Han är alltid med vid den tekniska kollationeringen och har alltid något att säga när kostymören visar sina förslag. - Den här gången hade jag inte alls tänkt mig Cliff som vår kostymör Sven Dahlberg gör, men nu när det gått en tid så känns hans förslag mer och mer rätt, säger Tobias. Ungdomar
För Tobias har det inte alltid varit självklart att försörja sig som skådespelare och under många år jobbade han både parallellt och varvade jobbet som fritidsledare på Frinavet i Navestad med sitt skådespeleri. Och jobbet med ungdomarna är också något han saknar. - Jag kan verkligen sakna ungdomarna, men samtidigt kände jag mig alltid otillräcklig i mitt arbete med dem. Jag kunde aldrig göra tillräckligt. Men arbetet på Frinavet gav mig insyn i andra världar, bra erfarenheter när man ska gestalta andra människor, säger Tobias. Kanske är det för de människorna han helst skulle vilja spela, den publik som kanske oftast inte har råd att gå på teater eller ta till sig institutionskultur överhuvudtaget? - Kultur är för dyrt. Inte bara teater. Vi måste öka tillgängligheten och göra det billigare, säger Tobias. Zlatan och Persbrandt
Han menar också att kulturen blivit för elitinriktad. - Det har blivit någon slags Zlatan-kultur som är rådande istället för kollektivet. Och när folk säger att de ska gå och titta på Persbrandt istället för den föreställning de ska se, då är vi illa ute, säger Tobias. Teater är en lagsport, att vara delaktig i en process, det återkommer Tobias ofta till. - En föreställning och den roll man gör utvecklas under hela tiden och är inte färdig förrän man kliver av sista föreställningen. Egentligen skulle det vara kul att se om föreställningarna för att se vad som händer, men det har man nu inte råd med, säger Tobias. Eget band
Vi träffas på Café Broadway och på väggarna hänger tavlor av en lokal konstnär. - En av tavlorna är min, säger plötsligt Tobias. Vi börjar pratat om konst, om andra intressen, om Vysotskij och om att spela musik. Tobias är med i ett band och säger att han sjunger. Då kan jag inte låta bli att fråga om det inte är så att han låter som Nick Cave med sin mörka röst. Det visar sig att Nick Cave är en av de stora idolerna. - Bandet heter Ralph med ph, säger Tobias och berättar om kompisarna han spelar tillsammans med. Det är eget materiel och jag anar att Tobias har rätt bra koll på bandet. Jag lyssnar senare på MySpace och tänker att den där Tobias han behöver inte vara allt för orolig om han en dag skulle tröttna på att stå på en teaterscen och istället vilja byta ut den mot en rockscen. Det skulle med all säkerhet gå alldeles utmärkt.
Så jobbar vi med nyheter