Tillbaka där det började
Karriärens startskott avfyrades på Skandiateatern i Norrköping.I går var Peter Jöback tillbaka i stan.- Jag har väldigt många minnen härifrån, säger han.
Peter Jöback utanför Skandiateatern, platsen där karriären började. - Det var kul. Jag har väldigt många minnen härifrån, men det var länge sedan och det har runnit ganska mycket vatten under broarna, skrattar han. Foto: Titti Olovsson.
Foto:
- Å, där har jag sjungit!
Det var 1988. 17-årige Peter medverkade i Bo Wastessons "Här och nu", en ungdomsmusikal i West side story-anda på Skandiateatern, där han spelade mot bland andra artisten Lizette Pålsson och Anna Nyholm, i dag Norrköpings moderata oppositionsråd.
- Min första stora roll. Jag minns när jag gjorde audition och sjöng "Anthem" ur Chess. När jag sjungit halva låten gick Bosse bara ut. Jag blev förbannad, hade ju åkt ända från Stockholm. Jag trodde det var för att jag var dålig, men han hade redan bestämt sig för mig i huvudrollen. Det var startskottet för min artistliv.
Framgångsvåg
Därefter kan musikalframgångarna staplas på varandra. Senast höjdes Peter till skyarna för sin insats i Cabaret på Tyrol. Men Peter vägrar finna sig i snäva ramar och prydliga fack.
- Det är kul att göra teater ett tag, men jag vill varva med annat. Man måste ha möjlighet att utvecklas och jag vill gärna inspirera andra människor att flytta på sig.
I höst är Peter återigen högaktuell. I slutet av september släpps albumet och därefter följer en turné i elva veckor och elva städer, bland annat i Linköping den 5 och 6 oktober. På nya plattan arbetar han återigen med låtskrivarna Andreas Mattsson och Niklas Frisk.
- Jag hade en vision om att vi skulle göra skivan som en musikfilm, där varje låt blir som en filmscen och stämningarna varierar. Den handlar om människor i en storstad som går vilse, söker meningen med livet, försöker bli vuxna och ta ansvar för sina liv.
Vågar vara allvarlig
Innehållet kretsar kring relationsfunderingar, förklarar Peter, som själv drabbades av en livskris efter sin tid i London med musikalen "Häxorna i Eastwick".
- Jag mådde inte bra och jag lovade mig själv att jag skulle försöka bli lycklig. Jag har tagit tag i mitt liv. Det har varit en lång resa, men nu har jag hittat ett lugn.
- Många frågar: "Hur hamnade jag här? Jag som lovade mig själv att jag aldrig skulle ta efter mina föräldrar". Jag känner igen destruktiva grejer från min familj, man pratade inte om känslor, vågade inte vara intim.
- Jag vet att det är allmängiltigt, när man kommer upp i en viss ålder börjar man fundera på meningen med livet. Och jag ville våga närma mig allvaret i en popplatta.
Växlar stilar
Skivan är en popskiva men bär ändå spår av Peter Jöbacks mångfacetterade artisteri med fransk chanson, musikteaterkänsla, schlager, 60-talspop och dramatisk pop.
- Jag har fått kritik för att hoppa mellan stilar, men det är ganska naturligt för en sökare. Därför är det så kul att folk köpte min samlingsskiva, den gick jättebra. Det kanske är det som är min styrka - att jag gjort mycket olika saker.
Efter samarbetet i duetten med Norrköpingssonen Marcus Krunegård och bandet Laakso har Peter också fått smak på indie.
- Det har varit ett jättekul samarbete, vi fattade nog inte från början att det skulle bli så bra som det blev. Jag tackade ja av lust och det var kul att vara med dem ut i indievärlden, där finns en befriande lekfullhet och respektlöshet.
Så jobbar vi med nyheter