Tecknar en bild av livserfarenhet

Svartvita porträtt av äldre människor visas på Stadsmuseet – och idag har en liknande utställning vernissage på Arbetets museum. På Stadsmuseet möter vi överlevande från Auschwitz, men i 100! porträtteras tjugo människor med en sak gemensamt – alla har fyllt hundra år.

– Det finns en magisk gräns kring hundra, då börjar man bli så gammal som en människa kan bli. Det är jättespännande, säger fotografen Carl von Scheele.

Men samtalen han har haft med hundraåringarna har handlat mer om livet än om åldrande och död.

– Som jag ser det handlar inte utställningen om att bli gammal. Den handlar om livserfarenhet. Jag vill spegla all den erfarenhet som de har fått genom sina långa liv.

– När man jobbar med bilder handlar det ju om att allting inte kan uttryckas i ord. Jag skulle kunna skriva en biografi om var och en. De har jättemycket att berätta, men allt går inte att förmedla allt med ord.

En av dem som porträtteras är Dagny Carlsson, 102 år. Hon äter husmanskost som rotmos, kalops och pepparrotskött. Men knepet bakom att bli hundra år tror hon handlar om att behålla en nyfikenhet på livet. Själv hänger hon med i utvecklingen och datorn är viktig för henne.

– Den gör att man kan hålla kontakt med släkt och vänner, den är oumbärlig.

När hon var 100 år gick hon en datakurs och kursledaren trodde att alla var nybörjare när han frågade vad de ville lära sig.

– Jag vill blogga! sa Dagny.

Hon fick hjälp med att starta bloggen och kan idag mycket väl vara världens äldsta bloggerska.

– Jag har alltid längtat efter att få skriva. Jag skriver om precis allt som faller mig in. Det kan vara något jag läst om i tidningen eller om hur det var förr, säger hon.

Under 1948-49 lämnade hon hemstaden Kristianstad för att gå en konfektionsteknisk utbildning på Lenings. I samband med utställningens pressvisning återvände hon till Norrköping.

– Jag kände inte igen mig alls. Men jag har trevliga minnen härifrån, säger hon.

Carl von Scheele har valt att arbeta med svartvita bilder som han tycker lyfter fram karaktärsdrag bättre än färg. För att koncentrera porträtten och komma ifrån miljön på opersonliga äldreboenden har han använt enfärgade bakgrunder. Intill varje porträtt finns citat och kortare berättelser som ger glimtar ur långa liv.

Bland dem som Carl von Scheele har träffat finns personer som levde i Ådalen näs skotten föll där 1931. Stina Brita var på OS arenan i Berlin 1936 som blev ett rent propagandaspel för Nazityskland. Två av de avporträtterade är krigsflyktingar – en armenisk kvinna vars föräldrar mördades under det armeniska folkmordet 1915, och en kvinna som blev kvar i Sverige under andra världskriget.

– Som fotograf och skribent är jag intresserad av människor. Äldre människor kan berätta om tider som vi andra bara kan läsa om i historieböckerna, säger Carl von Scheele.

– Den livsresa som Dagny och de andra har varit med om kommer nog ingen att vara med om i framtiden. De föddes när Sverige var ett fattigt land i norra Europa. Det är en hisnande tanke att deras mödrar inte ens hade rösträtt.