Skådespelarveteraner gör comeback på scenen

Det är många år sedan Yvonne Lundeqvist gick i pension från skådespelarjobbet på Östgötateatern. Men hon tvekade inte när hon fick frågan att vara med i Göran Sarrings uppsättning av ”Hustruskolan”.

– Jaaa! svarade jag – direkt, berättar hon.

– Man vill jobba, helt enkelt. Man saknar scenen, det sociala och allt runt omkring, så är det ju. Det är bra att hålla hjärnan igång, lära in text och inte bara sitta och lösa korsord!

Yvonne Lundeqvist har spelat pigan Georgette tidigare – 1958. I den uppsättningen spelade hon mot skådespelare som Gunnel Lindblom, Anders Ek och Håkan Serner.

– Fast jag kommer inte ihåg ett dugg, inte replikerna och inte hur föreställningen var, erkänner hon.

Riktigt samma roll har hon inte heller. I pjäsen finns ett par tjänare i original, men Göran Sarring har skrivit ihop de båda rollerna till en, för att passa en mindre ensemble.

– Det har krävt sin professionalism, säger Göran Sarring. Men alexandrinerna och rimmen finns där. Vi har använt Allan Bergstrands översättning. Han var storslagen, och som pensionär översatte han rubbet av Molière. Han gjorde det bra, så att det går att svänga i texten på ett fantastiskt fint sätt.

Molières "Hustruskolan" hade urpremiär på Palais-Royal i Paris 1662. Pjäsen berättar om den åldrade Arnolphe som trånar efter sin fosterdotter, den vackra Agnès. Han har fostrat henne till en perfekt hustru, tycker han. Men den jämnårige friaren Horace komplicerar saken.

Regissören och producenten Göran Sarring har satt upp flera commedia dell'arte-föreställningar i Norsholm, men han har inte tidigare arbetat med pjäser av Molière, eller Jean-Baptiste Poquelin som han egentligen hette.

– Han har fotfästet i commedia dell'arte, som kännetecknas av komplicerade komedier med fasta figurer, där publiken vet alla hemligheter men rollfigurerna är blinda och döva för allt annat än sitt eget, säger Göran Sarring.

– Men Molière för också in modern psykologi, så vi får en underbar blandning av commedia och modern teater. Vi kan både skratta åt en rollfigur som gör bort sig, men samtidigt tycka synd om han eller henne. Det är något intressant att jobba med.

Till ensemblen har han rekryterat tidigare kollegor från Östgötateatern och ett par yngre skådespelare som hittades genom annons hos Arbetsförmedlingen. Svaren drösade in, men rollen som skönheten Agnès knep Jenny Antoni, skådespelerska från Göteborg som bland annat har spelat Snövit på Norrbottensteatern. Och den tjusige Horace spelas av Joel Berg, utbildad vid Högskolan för scen och musik i Göteborg

För den pensionerade Claës Weinar blir detta en krävande comeback på teaterscenen – Arnolphes repliker består av sida upp och sida ned med text på vers.

– Det är mycket text, och man kan inte fuska, man måste hålla sig till versmåttet, säger han.

Vad tycker du om Arnolphe?

– Han är en manschauvinist och har ju inte mycket man önskar av en man idag. Så känns bra att ungdomen och kärleken segrar i slutet. Men jag får ta ut svängarna, det är en roll som ger mycket att leka med, säger Claës Weinar.

Han har legat lågt med teater sedan han gick i pension.

– Jag har jobbat länge på en insitutionsteater och känner inget behov av att klamra mig fast. Men när jag fick frågan kändes det väldigt kul. Inte minst för att jag och Yvonne känner varandra sedan länge. Det ger också oerhört mycket att få möta unga människor. Det är verkligen ett av privilegierna i vårt yrke – att vi får mötas så här över ålders- och generationsgränserna.

Claës Weinar kan inte minnas att han spelat Molière alls under sin långa karriär. Och Yvonne har inte heller gjort det särskilt mycket.

– Tyvärr har jag inte det. Men man upptäcker mer och mer hos Molière under arbetets gång. Herre jösses, tänk att det är fyrahundra år sedan han skrev texten. Det kan man knappt förstå, förtrycket mot kvinnan finns kvar, men man ser att han håller på kvinnorna. För gubbarna är mest dumma och luras, säger Yvonne.