"Punken var en väg till frihet och gemenskap"

Vad drev Norrköpings punkare att bli punkare? I den nya boken ”Punken i Peking” skildrar Philip Lalander och Jonas Qvarsebo vilka punkarna var och hur deras upproriska subkultur utvecklades.

Nybildat. Philip Lalander och Jonas Qvarsebo repar med nybildade bandet Peking Punk inför bokreleasen på Dynamo.
Foto: Privat

Nybildat. Philip Lalander och Jonas Qvarsebo repar med nybildade bandet Peking Punk inför bokreleasen på Dynamo. Foto: Privat

Foto:

NORRKÖPING2014-11-15 11:43

Norrköping var med sina ruffiga rivningskåkar och förfallna industrilokaler en idealisk miljö för den råa och kaxiga punken.

– Det var en förstörd stad och på så sätt en perfekt fond för punken. Norrköping var i en nedåtgående spiral. Jag tror att många unga kände av att det gick så dåligt. Nästan varje dag rapporterades om företag som lades ner. Detta och kalla kriget gav nog grogrund för dystopiska kulturer som punken, säger Philip Lalander.

"Ville fylla en lucka"

Tillsammans med den gamla punkkompisen Jonas Qvarsebo har han skrivit boken ”Punken i Peking: motstånd, attityd och mening”.

– Mycket som har skrivits om punken har handlat om låtlistor och häftiga kläder. Vi ville fylla en lucka, sätta in punken i sin tid, se hur den växer fram, men också prata med människorna som var med om vad punken betydde för dem där och då, säger Jonas Qvarsebo.

Punkarnas röster

I boken släpper författarna fram punkarnas egna röster. De har träffat ett 20-tal ex-punkare som har berättat om vad som för mer än 30 år sedan lockade dem till punkens musik, kultur och uttryck.

– Den tilltalade många som inte passade in i de snäva ramarna, ibland var det kopplat till svåra hemförhållanden. Man sökte efter ett sammanhang, där man fick vara annorlunda och söka efter frihet eller något extatiskt, säger Jonas.

Blandade känslor

Att återvända till minnena har väckt blandade känslor. Många av dem som de har intervjuat har förstås tyckt att det har varit roligt, men även smärtsamma upplevelser har gjort sig påminda.

– Folk såg kanske inte utsattheten då. Att de var ensamma på gatorna och hur illa det kunde ha gått, säger Jonas Qvarsebo.

– Idag hade en del nog beskrivits som hemlösa eller gatubarn i någon mening. Sociala myndigheter skulle omedelbart ha kopplats in. Det skriver vi inte om här, men det ska vi följa upp i andra artiklar som är mer akademiska, säger Jonas och fortsätter:

– Punken var både räddning och fördärv, beroende på vems perspektiv man har. Vuxensamhället såg det som ett fördärv, men ur vårt perspektiv var det en räddning. En väg till frihet och gemenskap. Man levde mer bortom föräldrars insyn på den tiden – och det tog vi till nya höjder.

Levande punkkultur

Norrköping räknas inte till någon betydande punkstad sett till antal band och musiken som producerades. Inte i jämförelse med till exempel Linköping som hade punkband som IQ 55 och Blitzen.

– Men det fanns en levande punkkultur, man levde i den dygnet runt. I Linköping tror jag inte att det var på samma sätt, säger Jonas.

Bland träffpunkterna fanns det kommunistiska bokkaféet Röda tuppen på St Persgatan, där proggarna välkomnade Norrköpings nya rebeller, men man hängde också utanför Spiralens varuhus eller i biljardhallen på Bråddgatan, där de som skolkade ofta var på förmiddagen. Boken beskriver punkens första våg som växer fram i kretsen kring Aggressiva Kostymer och den andra kring Peking SS, under de år då stilen hårdnat och blivit mer aggressiv.

Blev knockad

Jonas Qvarsebo, eller ”Qvarse” (i boken benämns alla med smeknamn) var bara 11-12 år gammal när han knockades av kraften i Sex Pistols ”God Save the Queen”. Punktiden utgör en kort period, fyra år, av hans liv, men den gav honom en ny identitet och gemenskap. För ”Fille”, Philip Lalander, handlade det bara om två år.

– Det känns som en evighet. Det var en viktig tid för oss och har präglat oss, säger Jonas Qvarsebo. För många är den här tiden fortfarande viktig för känslan att gå sin egen väg.

Philip Lalander gillar fortfarande olika outsideruttryck och punkens musik, men tror även att sådant som punkens kritik mot makt och auktoriteter har påverkat honom.

– Jag tror att jag ifrågasätter makt och auktoriteter som majoriteten tar för givet. Idag är jag professor och forskningsledare, men kan vara dubbel i förhållande till den maktpositionen.

"Stort intryck på oss"

Idén att skriva boken kom när Jonas och Philip efter närmare trettio år träffades i Malmö, där båda nu forskar och undervisar på Malmö högskola.

– När vi träffades igen efter så många år väcktes minnena till liv. Punktiden gjorde stort intryck på oss och vi ville förstå den bättre, säger Philip Lalander.

Han har tidigare skrivit flera böcker om ungdomskultur inom socialt arbete. I exempelvis ”Hela världen är din” gjorde han fältstudier bland unga heroinister i Norrköping.

– Men jag har aldrig tidigare om mig själv i bokform. Det var en utmaning. Jobbigt, men frigörande.

Firas med fest

I kväll firas boksläppet på Dynamo med fest, där Morgan "Mogge" Hellman är DJ. På scenen står Peking Punk, författarnas nybildade band, där "Fille" spelar bas och "Qvarse" trummor.

”När vi skruvar upp volymen och Qvarse räknar in med trumstockarna känner vi på nytt den energi som kännetecknar punken” skriver författarduon i boken.

Fakta

Philip Lalander

Är: Professor i socialt arbete, Malmö Högskola.

Spelar: Bas i Peking Punk

Då: Gick under punktiden på Hagagymnasiet och spelade i bl a ASL (Anti-samhälls-ligan) och Some Girls.

Därför blev jag punkare: Kändes som en frihet att spela punk och att vänskapen med andra blev stark.

Jonas Qvarsebo

Är: Lektor i utbildningsvetenskap, Malmö Högskola.

Spelar: Trummor i Peking Punk

Då: Gick på – och skolkade från – Hagaskolan och Karl-Johanskolan och De Geer. Var trummis i Peking SS och spelade gitarr i ASL.

Därför blev jag punkare: Punken stod för något omtumlande och befriande, mycket kraft och total utlevelse.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!