Gustaf Appelberg och Pontus Plænge är klädda i 1600-talskläder. Strålkastarna riktas mot dem, men plötsligt öppnar de varsin låda full av lappar som de delar ut till publiken. Det är nämligen publiken som får bestämma ordningen på repliker och därmed handlingen i scenen.
- Den första scenen är mer lekfull och experimentell, säger Plænge. Den handlar mycket om hur det inte blir teater utan någon publik.
Byter om
Inför andra scenen byter skådespelarna snabbt om till vardagskläder och intar ett mer allvarligt ansiktsuttryck. De spelar upp ett stycke ur Köpmannen i Venedig och det blir mer traditionell teater. Pjäsen kommer även att innehålla texter ur bland annat Hamlet, Julius Caesar, Henrik V, Rickard III och Sonetterna.
- Ursprunget till den här pjäsen är att teaterchefen undrade om jag inte ville göra ett potpurri av Shakespeare-texter, men jag sa nej, berättar Plænge. Då tyckte jag att det var vanvördigt.
- Men senare hade jag ett samtal med Martin Elfsberg över ett glas rödvin, då vi talade om konst och teater som vi brukar. Vi diskuterade bland annat när en text blir teater.
Elfsberg är pjäsens konceptmakare och processledare.
- Vi ville undersöka om man kunde göra rollspel, utan att tappa Shakespeares kvaliteter, säger han.
Ingen regissör
Ur detta samtal växte idén till To be or not to be - eller Här är jag! fram. Det har inte funnits någon regissör i ordets rätta bemärkelse, de har snarare samarbetat, Plænge, Appelberg och Elfsberg, och tittat på frågeställningar som vad rösten gör med texten. Appelberg poängterar dock att man inte ska vara rädd, det blir inte alltför mycket interaktion.
Åskådarna kan bestämma själva hur mycket de vill delta. Pjäsen har premiär på Teatervinden på Stora Teatern i Norrköping den 22 oktober. Vecka 44-47 går den ut på turné runt Östergötland.