Polisen som vågar spela på känsla

– Någon beskrev vår musik som vuxen indiepop och det passar ganska bra, säger Rickard Vågerud, bandets sångare och låtskrivare.

Sjumannabandet Vågerud har nyligen släppt sin andra EP ”Om du ändrar mig kommer du att ångra dig”, inspelad i Hufvudstaden Studio i Söderköping med Zebastian Swartz som producent. Mixningen är gjord av Niklas Berglöf, som tidigare samarbetat med t ex Den Svenska Björnstammen och Alina Devecerski.

– Det har fungerat väldigt bra. Jag sökte något nytt, ville gå ifrån den rena singer-songwriter-stilen och göra något mera storslaget. Men samtidigt var det viktigt för mig att nakenheten skulle finnas kvar, säger Rickard Vågerud.

Rickard flyttade till Norrköping 2001 då han var med och startade basketklasser i Hageby. När satsningen lades ned sadlade han om till polis och erfarenheter från yrket genomsyrar några av låtarna.

– Det hörs rätt tydligt i texterna. De har ett mörker i sig. Några av de här grejerna har jag skrivit ner i blocket direkt när jag kom ut från brottsplatsen. Från de första tankarna har det blivit en låttext.

Exempelvis skrev han ”Svarta hål” utifrån ett självmordsbrev och "London-Paris" om kvinnovåld, efter ett fall med en kvinna som blev ihjälhuggen i ett trapphus.

Bandets första EP "Mitt svenska mod" släpptes 2010, men sedan dess har Vågerud sökt sig vidare musikaliskt. Rickard berättar att han bland annat har fått hjälp med att hitta rätt uttryck i sången med hjälp av Mikael "Poppe" Popovic.

– Den var lite Torsten Flinck på första EP:n. Mycket teater, alla känslor överspelades. Man måste våga lämna över till andra att tolka texten, och inte överskölja lyssnaren med känslor. Jag är mer stolt över den här skivan sångmässigt. Det känns mer gediget, ärligt och äkta.

Vågerud bildades 2009, men flera medlemmar har flyttat genom åren. Kvar från bandets originalsättning finns pianisten David Richardsson, som också är lärare på Film- och musikgymnasiet.

– Jag hade flyt och fick tag i honom när han var ganska nyinflyttad, innan fler ryckte i honom. Han är viktig för mig, och är en väldigt duktig pianist.

Bandet består idag även en rad andra skickliga musiker: trummisen Tobias Bergsten, Magnus Pettersson på akustisk gitarr, basisten Johan Åhman, Jonathan Månsson på synth och klaviatur och gitarristen Pontus Orraryd.

– Det är ett stort band för att vi vill låta som på skiva när vi spelar live. Det är inte så vanligt att ha två pianister, men vi har vunnit mycket på det. Dynamiken är väldigt viktig för oss.

Rickard Vågerud är 70-talist, uppväxt med Kent, Jakob Hellman och britpop. Men på senare år har han alltmer upptäckt låtskrivare som Peter Le Marc.

– Det är otroligt så mycket känslor som han förmedlar på ett ganska enkelt sätt – och med så bra texter. Han är en förebild. Texterna är sjukt viktiga för mig. Jag börjar alltid med texten när jag skriver en låt, säger han.

Vilken är din drivkraft?

– Att skriva låtar, det är min grund. Men under nästan ett och ett halvt år har jag inte skrivit något nu. Det har varit skitjobbigt. I perioder kan det vara helt dött. Det kan kännas som jag aldrig kommer att skriva något igen.

Varför?

– Det är lite prestationsångest. När jag har släppt skivan vill jag göra något som är ännu bättre. Då vill jag ta nästa steg. Jag är en tävlingsmänniska, och det kommer väl från idrotten.