Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Östgötateatern fortsätter att visa spetskompetens

En färgstark modernist gör entré på Stora teaterns scen. I kväll har Syskonbädd av pionjärkvinnan Stina Aronson premiär i Norrköping. Föreställningen har redan fått lysande recensioner.

Östgötateatern fortsätter visa spetskompetens och ger plats för kvinnliga dramatiker. I kväll är det premiär för pjäsen Syskonbädd - ett skådespel om frihet, solidaritet och kärlek. I huvudrollen syns Monica Wilderoth.         Foto: Janne Forsby

Östgötateatern fortsätter visa spetskompetens och ger plats för kvinnliga dramatiker. I kväll är det premiär för pjäsen Syskonbädd - ett skådespel om frihet, solidaritet och kärlek. I huvudrollen syns Monica Wilderoth. Foto: Janne Forsby

Foto: Forsby Jan

NORRKÖPING2008-10-25 03:00
Nu har projektet Spets - som räddar kvinnliga dramatiker ur historiens trista dammhörn - nått 1930-talet och Stina Aronson. Hon är idag mest känd för sina romaner, särskilt Hitom himlen, som gavs ut på nytt häromåret.Även som dramatiker är hon värd uppmärksamhet, understryker regissör Jenny Andreasson som plockat fram Syskonbädd.- Den fantastiska texten som jag hittade i en låda på Riksteatern för fyra år sedan, visar på ett färgstarkt och originellt författarskap, säger hon.Sökande
Syskonbädd är en berättelse om Harriet, spelad av Monica Wilderoth. Hon har fått nog av att leva som sansad hemmafru. För att göra en foglig kvinna av henne placeras hon på nervhem - men rymmer. - Hon har en stark längtan efter att leva ett annat liv, hitta ett annat sätt att vara människa på, förklarar Jenny Andreasson.Titeln syftar inte på förbjuden kärlek utan snarare huvudpersonens sökande efter en gränslös och jämlik gemenskap.Skev scen
Någon naturalistiskt drama är det inte frågan om. Scenografen Marika Feinsilber låter kostymernas färger skrika och scenen vi får smygtitta på visar en skev järnvägsstation i funkisstil. Där möter vi Harriet med sin kappsäck - på väg, men vart?Jenny Andreasson fängslades av Aronsons språk, de existentiella frågorna hon tar upp och hennes förmåga att sätta ljuset på skillnader mellan manligt och kvinnligt.- Det finns också ett starkt civilisationskritiskt spår. Hon talar om att samhället inte gör människor lyckliga. De som inte hänger med i utvecklingen puttas bort och Harriet vill bara existera i ett nytt samhälle.Ett samarbete
Sedan hösten 2006 är Jenny Andreasson knuten till Östgötateatern. Hon är en av drivkrafterna bakom Spets-projektet och har tidigare regisserat den uppmärksammade uppsättningen av Alfhild Agrells "Räddad".- Vi hittade så mycket bra dramatik från 1880-talet att man kan tycka det är litet slöseri att lämna det. Men vi ville ändå röra oss framåt. Och visa att det går att hitta bra kvinnlig dramatik hela tiden.Föreställningen är ett samarbete mellan tre teatrar: Östgötateatern, Länsteatern i Örebro och Riksteatern. Premiären ägde rum i Örebro för en månad sedan, och sedan följde en kort turné.- Det är stort och spännande att samarbeta mellan tre olika teatrar. Men nu är vi ofantligt glada över att vara hemma och möta publiken i Norrköping och Linköping, säger Andreasson.Fina recensioner
Mottagandet utanför länet har varit strålande. Nerikes Allehandas recensent berömmer skådespeleriet och symbolspråket och Dagens Nyheter ser "En lysande föreställning". Men teaterchef Johan Celander är ändå inte nöjd, erkänner han på pressträffen.- Jag är lite sur, för jag tycker att föreställningen är ännu mycket bättre. Den är sensationellt bra och jag är så stolt över teamet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!