Nu stundar oroligare tider
Björnklanens liv har hårdnat, skördarna är mindre, betesdjuren färre och männen rustar för strid mot grannklanen. Med föreställningen "Orostider" öppnar Bronsåldersteatern återigen ett tidsfönster 3 000 år tillbaka i tiden.
Forntidsspelet"Orostider" bjuder på skrik, strider och spänning. Gerlög - spelad av Carina Theorén - försöker fly när grannklanen invaderar byn.
Foto:
- Jag har ett genuint historieintresse och bronsåldern fascinerar eftersom den är en så pass okänd del av vår historia. Samtidigt finns det väldigt få platser som har så många ristningar som Norrköping, säger hon.
Studerat perioden
Under sina år i föreningen har Monica gått kurser och lärt sig mer om forntiden. Hon berättar att både historiska fakta och luckor i våra kunskaper om bronsåderslivet triggar fantasin.
- Det räcker att se föremål eller gå ut och titta på hällristningarna. Där finns skeppsbilder med rutnät och cirklar och teorier har lanserats om att de är kalendrar. Man vet inte säkert, men ju mer man tittar på dem, desto mer spelar fantasin.
Oro i klanen
I föreningens tidigare spel har publiken fått lära känna Björnklanen. I årets spel har en halv mansålder har förflutit sedan publiken senast träffade klanen.
- Det är inte lika lugnt i omvärlden, berättar Monica Andersson. Friden störs av att ynglingar som vaktat boskapen blir överfallna av Järvklanen som stjäl djuren. Därför vill Björnklanen hämnas och rustar för strid.
- Men kreatursstölderna var en skenmanöver. Egentligen är Järvklanen ute efter att plundra byn och röva bort kvinnor. När Järvklanen anfaller är männen ute ur byn, det blir en ojämn kamp. Och när männen från Björnklanen återvänder inser de vad som hänt.
I årets föreställning medverkar ett tjugotal amatörskådespelare. För att skapa effekter används stämningsbärande musik av Patrik Lundström, där bland annat Åke Johansson spelar chalumeaux, ett träblåsinstrument som är en föregångare till klarinett.
- Musiken är väldigt häftig, inte helt forntida utan är också modern. Tidigare har vi använt levande musik, men det är svårt vid regn och trummorna riskerar att förstöras och inte fungerar som de ska, säger Monica Andersson.
Scenen är inte fast, utan skådespelet vandrar runt på grässlänten vid Hällristningsmuseet. Enkla strålkastare används, men sceneriet förstärks av eld och rök av kolsyreis.
- Det blir en trolsk stämning, utan att vi använder särskild avancerade saker. Men egentligen räcker det med att sätta sig vid en öppen eld för att man ska känna rysningar.
Föreställningen "Orostider" har premiär på fredag och spelas till och med söndag.
Så jobbar vi med nyheter