Konstellationen vars show egentligen heter ”Super Epik Mega Sweet Titans Of Comedy”, består av Aron Flam, Branne Pavlovic, Ahmed Berhan och Jonatan Unge. På fredag intar de Linköping och på lördag Norrköping.
Budskapet är ärligt, liksom ambitionen och målsättningen:
– Vi ska frälsa publiken ned bra äkta humor så vi räddar dem från den hedniska, den som bland annat Hasse Brontén sprider, säger Branne Pavlovic när han samtidigt delar ut en liten känga till en vän samt andra komiker som han anser går den lätta vägen.
På en restaurang i Stockholm fyller Aron Flam i:
– Man känner sig lite som Ansgar när han kom för att kristna hedningarna — det är en blandning av skräck, ångest och vetskapen att man gör Guds arbete.
Jonatan Unge skrattar:
– Jag älskar det. Man ska ha pretentioner.
Samtliga fyra är framgångsrika och uppskattade komiker men utan att ha blivit folkkära i stugorna. En bidragande orsak är materialet som likt gruppens beståndsdelar kan uppfattas som provocerande. En till stor del medveten profil förklarar Branne Pavlovic:
– Vi har alltid gått vår egen väg och är inte mainstream. Vi är starkt inspirerade av amerikanska komiker och där det närmaste sådana Sverige har. Humorgudarna är våra spirituella förfäder. Bill Hicks, George Carlin och Richard Pryor har skickat separat inbjudan till oss, säger han och skrattar men med ett allvar.
– Jag tycker inte att jag fått tillräcklig uppmärksamhet. Den som ändå fick kritik, säger Aron Flam med glimten i ögat.
Gruppen bryter också ofta mot en av de oskrivna lagarna – att aldrig skylla ett dåligt uppträdande på publiken.
– Vi gör det ibland. Publiken är med oss på en resa och det är inte alltid en bekväm sådan. Det kan bli många obehagliga käftsmällar och lite obehaglig stämning, men vi skämtar inte på deras bekostnad, fortsätter Branne Pavlovic.
Fyra män som kan uppfattas ha ett stort hybris och och vara överlägset arroganta, men som generöst bjuder på sig själva och inte skäms för att även dela med sig av personliga misslyckanden och att utsättas för fördomar. Att leva i ett utanförskap.
Branne Pavlovic har sina rötter i Serbien, Ahmed Berhan är muslim och såväl Jonatan Unge som Aron Flam är judar. Vid flera tillfällen har de deklarerat att ”Semst är kanske är det enda exemplet på att judar och muslimer kan göra saker tillsammans som inte slutar med att någon dör.”
– Vi skämtar mycket om varandras hudfärg, religion, och etnicitet så lite förmedlar väl Semst att det är okej att göra det. Vilket ju är ett uselt budskap, säger Jonatan Unge.
Ett ofta återkommande tema i Aron Flams humor är hans judiska rötter, den långt ifrån smärtfria barndomen och att länge känna krav från sina föräldrar.
– De blir inte längre förvånade över något jag gör utan har tvingats vänja sig. Mamma kommer från Norrköping så nu finns det chans för hennes vänner och bekanta att se hur äldsta sonen blivit. Eller så kan det ju vara tillräckligt roligt att se judar, säger han och skrattar.