■ Studion på Konstforum är under våren vigd för fotografi och småländskan Linda Andersson, numera verksam i Stockholm, tvekade inte en sekund när hon tillfrågades om att ställa ut. De kommande två veckorna pryds därför rummets väggar av hennes dokumentation av intrycksfulla platser. Vissa som singelfoton, andra i bildserier. Samtliga med det gemensamt att hon själv figurerar i bild.
- Jag tror att många fotografer har sin självporträttsperiod, säger hon blygsamt.
- Jag har hittat inspirerande miljöer och så har jag tillfört en karaktär, det vill säga mig själv, för att göra det lite mer spännande.
En utmaning
Från början hade hon bilder från åtta olika platser och det urval som visas upp på Konstforum rymmer fotografier från så vitt skiljda ställen som Småland, Stockholm och Budapest. Efter att ha lokaliserat passande platser har hon placerat sig själv i olika situationer i bilderna och använt sig av självutlösare.
- Jag har hållit till i offentliga rum och då måste man förhålla sig så väl till dem som till karaktären i bilden.
- Det var en utmaning att ikläda sig den rollen och att skapa något av det som finns i människors närhet.
Viktigt med en historia
Linda Andersson berättar att hon ständigt reflekterar över platser och att det är olika saker, så som ljus, färg och form som avgör om det känns intressant eller inte.
- Jag ser mig omkring och registrerar saker hela tiden.
Samtidigt är hon noga med att uttrycket måste handla om något mer än bara en bild.
- Jag tycker att det är viktigt med ett större djup och en historia bakom. En bild eller en miljö kan vara väldigt vacker och snygg, men det måste samtidigt finnas något intressant att berätta också.
Det är där hon själv kommer in i bilden.
- Det blir en lek med rummet och med mig själv, vad händer med mig när jag kliver in i miljön?
Uppenbarligen en hel del, vilket Konstforums besökare kommer att upptäcka.