För något år sedan presenterades resultaten för forskningsprojekt "Genus och region" som undersökte representationen av kvinnliga konstnärer på fyra konstmuseer i landet.
Resultaten var nedslående, inte minst för Norrköpings konstmuseum. Av 147 utställningar visade bara 19 kvinnliga konstnärer under perioden 1913-1938.
- Historien skrivs ständigt om och utställningens titel anspelar på det. Varje gång vi sätter ner foten och skapar en ny utställning, skriver vi en ny historia, säger museichef Helena Persson.
20 kvinnliga konstnärer20 kvinnliga konstnärskap från 1900-talet presenteras i utställningen En oskriven historia, som bjuder på måleri, skulptur, keramik och textil. Den skapar en varierad palett av realism, färglyriskt måleri, drömsk naivism, lyhörda portätt och mer färg- och formexperimenterande konst, inte minst på textilområdet.
En nydanande konstnär på textilens område var Gulli Lindström-Gillqvist som på 60-talet var inspirerad av Jackson Pollock och hans slumpmässiga action-måleri. Verket Röd botten drar ögat åt sig med sin djärvhet och koloristiska intensitet, där darrande trådar till synes planlöst irrar över färgytan.
Hennes konst på 50-talet var föreställande och hon arbetade expressivt med stygnen över hela ytan. Recensenterna beskrev henne då som en "lyriker med nål och tråd" och en konstnär som "målar i silke". I utställningen visas också prov på hur hon arbetade med applikationer och använde florstunna tyger för att bygga sina bilder.
Gulli Lindström Gillqvist var under många år bosatt i Linköping och ställde vid ett par tillfällen ut på Östgöta konstförening salong. Men vissa, som Mary-Ann Tollin-Verde, ställde ut på salongen upp till 30 gånger.
Några av konstnärerna är autodidakter, exempelvis Elin Petterson som var yrkesverksam som sömmerska i Norrköping. På ålders höst började hon måla, eller "kludda lite" som hon sa om sitt både friska och drömska, naivistiska måleri.
Men merparten var liksom Idun Lovén, Svea Milton och Nora von Samson-Himmelstjerna utbildade konstnärer. Idun Lovén kom själv att driva konstskola i Stockholm som finns kvar än idag.
Exempelvis Inga Chambert, gift med målaren och möbelarkitekten Erik Chambert, hade en gedigen utbildning från Valand, Tekniska skolan och Tyskland. Ändå blev hennes barn förvånade när målningar kom fram till utställningen.
- Dottern visste att hon hade målat, men de trodde att hon bränt upp sina målningar, säger Lars-Ove Östensson och tillägger:
- Inga Chambert är exempel på en av många kvinnor som överlät konstnärskapet åt maken.
Hennes ömsinta måleri rör sig i familjesfären och i motivkretsen finns de tre barnen och deras leksaker syns, Dockan Rut och nallen Tintin. Men också sommarnöjet, stilleben och natur fångas känsligt och lyhört.
Nationellt erkännandeEn av de kvinnliga konstnärerna som fick nationellt erkännande var Inga Bagge som var skulptör, målare och textilkonstnär.
- Hon var alldeles strålande som textilkonstnär, men hennes verk har sådana dimensioner att de inte fick plats här, beklagar Lars-Ove Östensson.
Istället visas några mindre skulpturer som draperats med emballage. På 50-talet lovordades hon av sina lärare Bror Hjorth och Sven X:et Erixson. Man kan notera att X:et lät sina elever göra kostymskiss till Carmen som han själv fick i uppdrag att göra dekor och kostym till. På 60-talet påverkas hon starkt av Marcel Duchamps och influenserna speglas i en enorm kam i plexiglas. Insikten att konsten kan se ut hur som helst fångas därmed också in i denna konsthistoriska vandring omgärdad av idel kvinnonamn: Asta Ödman, Monica Frisendahl, Svea Milton, Lolo Holmqvist, Anna Casparsson? Visst fanns de kvinnliga konstnärerna i länet, även om konsthistorieböckerna ger en annan bild.
