I förra veckan drog arbetet med vinterns storsatsning på Östgötateatern i gång. På den förtekniska kollationeringen berättade scenografen och kostymören Sven Dahlberg om sina tankar för hur Östgötateaterns version av Cabaret ska bli.
På våning tre i det hus som kallas Brücks på Slottsgatan, som också rymmer hela Östgötateaterns administration, har alla de samlats som ska se till att de yttre omständigheterna funkar på ett för ensemblen tillfredsställande sätt.
– Hur ska vi få den här föreställningen att kännas äkta och att man verkligen befinner sig på platsen där det utspelar sig? säger Sven Dahlberg.
Och så börjar han berätta om hur han har tänkt att det hela ska ta sin början. Först handlar det om visioner, utan tankar på varken praktiska eller ekonomiska möjligheter. Sven Dahlberg är full av entusiasm inför byggandet av föreställningen och även om alla hans visioner kanske inte går att omsätta i praktiken, finns känslan av att det här kommer att bli något alldeles extra.
Det är en konst i sig att med så små medel skapa något stort. Efter neddragningarna på miljontals kronor, är dessutom resurserna än mer begränsade. Ändå finns känslan av tillförsikt bland de närvarande.
När de rent byggnadstekniska delarna är diskuterade och om inte avklarade så åtminstone påbörjade, kommer frågan om hur det blir med kostym och mask.
– Det blir skitfint – inte ”fint” alltså men bra, säger Sven Dahlberg som vet precis hur han vill att skådespelarna ska framställas i föreställningen.
Förutom snickare finns de som arbetar med ljud, ljus, musik, mask, peruk, målare på plats liksom inspicient och en av skådespelarna – Tobias Almborg.
Allt eftersom Sven Dahlberg visar bilder och delar ut papper blir frågorna fler: Hur många lampor ska det vara, hur har du tänkt att stolarna ska förflyttas, vad ska vi ha för rekvisita och får dansarna verkligen plats?
Det råder fredagsstämning i rummet och en stor skål med godis skickas runt, det sorlas och det diskuteras – precis som det ska. Men för att strukturera upp det hela en aning kallar Marie Wahlqvist till sig allas uppmärksamhet. Marie är produktionschef och den som har det övergripande ansvaret för budgeten.
Det är hon som får ta ner de andra på jorden lite grann.
– Alla skaffar sig nu så mycket kunskap att ni kan göra en bedömning av ekonomi och tidsåtgång, säger hon och det märks direkt att koncentrationen ökar och frågorna till Sven blir om möjligt ännu fler.
Men innan sällskapet har lösts upp och mötet avslutats hör jag folk säga till varandra att det här löser vi – det går alltid att hitta lösningar.