Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Häng med på hela resan till premiär

Den 13 december sätter Östgötateatern upp musikalen Cabaret för tredje gången sedan 1969 och Folkbladets läsare får följa med på hela resan. Från de första mötena där scenografen berättar om sina tankar på hur föreställningen ska utformas, via intervjuer med de som inte alltid får så stor uppmärksamhet, men som om man inte kan undvara om man vill ha en föreställning - vill säga. Snickare, maskörer och musiker är några av dem ni kommer att få träffa. Och när vi så sjunker ner i de röda fåtöljerna i teatersalongen kanske vi får se en föreställning som inte bara utspelas rakt framför våra ögon. Följ med på en inre resa mot premiären av Cabaret.

Foto: Fotograf saknas!

NORRKÖPING2008-06-12 03:00

I förra veckan drog arbetet med vinterns storsatsning på Östgötateatern i gång. På den förtekniska kollationeringen berättade scenografen och kostymören Sven Dahlberg om sina tankar för hur Östgötateaterns version av Cabaret ska bli.

På våning tre i det hus som kallas Brücks på Slottsgatan, som också rymmer hela Östgötateaterns administration, har alla de samlats som ska se till att de yttre omständigheterna funkar på ett för ensemblen tillfredsställande sätt.
– Hur ska vi få den här föreställningen att kännas äkta och att man verkligen befinner sig på platsen där det utspelar sig? säger Sven Dahlberg.
Och så börjar han berätta om hur han har tänkt att det hela ska ta sin början. Först handlar det om visioner, utan tankar på varken praktiska eller ekonomiska möjligheter. Sven Dahlberg är full av entusiasm inför byggandet av föreställningen och även om alla hans visioner kanske inte går att omsätta i praktiken, finns känslan av att det här kommer att bli något alldeles extra.

Det är en konst i sig att med så små medel skapa något stort. Efter neddragningarna på miljontals kronor, är dessutom resurserna än mer begränsade. Ändå finns känslan av tillförsikt bland de närvarande.
När de rent byggnadstekniska delarna är diskuterade och om inte avklarade så åtminstone påbörjade, kommer frågan om hur det blir med kostym och mask.
– Det blir skitfint – inte ”fint” alltså men bra, säger Sven Dahlberg som vet precis hur han vill att skådespelarna ska framställas i föreställningen.
Förutom snickare finns de som arbetar med ljud, ljus, musik, mask, peruk, målare på plats liksom inspicient och en av skådespelarna – Tobias Almborg.

Allt eftersom Sven Dahlberg visar bilder och delar ut papper blir frågorna fler: Hur många lampor ska det vara, hur har du tänkt att stolarna ska förflyttas, vad ska vi ha för rekvisita och får dansarna verkligen plats?
Det råder fredagsstämning i rummet och en stor skål med godis skickas runt, det sorlas och det diskuteras – precis som det ska. Men för att strukturera upp det hela en aning kallar Marie Wahlqvist till sig allas uppmärksamhet. Marie är produktionschef och den som har det övergripande ansvaret för budgeten.
Det är hon som får ta ner de andra på jorden lite grann.
– Alla skaffar sig nu så mycket kunskap att ni kan göra en bedömning av ekonomi och tidsåtgång, säger hon och det märks direkt att koncentrationen ökar och frågorna till Sven blir om möjligt ännu fler.
Men innan sällskapet har lösts upp och mötet avslutats hör jag folk säga till varandra att det här löser vi – det går alltid att hitta lösningar.

Till 30-talets Berlin reser den unge amerikanen Cliff Bradshaw för att skriva på sin ”stora” roman och för att få uppleva livet utanför konvenansens ramar. Bland de udda existenserna på Kit Cat Club möter han den egensinniga nattklubbssångerskan Sally Bowles. Cliff dras snabbt in i en spiral av nöjen, upplösta moraliska värderingar och rå, omaskerad sexualitet. Men dekadensens och livsglädjens Berlin är en bräcklig kuliss. I skuggan av nazisternas hotfulla stöveltramp och kommandorop, krymper livsutrymmet. En känsla av undergång smyger sig fram över Berlins gator, och det dröjer inte länge förrän även människorna i Cliffs närmsta omgivning drabbas.
Författare: Joe Masteroff
Översättning: Carsten Palmær
Byggd på pjäsen I am a Camera av John van Druten och romanen The Berlin Stories av Christopher Isherwood. Den sattes först upp i New York av regissören Harold Prince.
Musik: John Kander
Sångtexter: Fred Ebb

Förlag: Nordiska Strakosch Teaterförlaget ApS
Regi: Tereza Andersson 
Scenografi & kostym: Sven Dahlberg   
Koreografi: Mattias Carlsson
Kapellmästare: Janne Lindstedt
Medverkande: Richard Carlsohn, Martyna Lisowska, Tobias Almborg, Liselott Lindeborg, Jörgen Mulligan, Therése Angleflod, William Wahlstedt, Karin Oscarsson, Mattias Carlsson, Denny Lekström, Bruno Mitsogiannis, Johan Klarbrant, Daniel Mitsogiannis


Premiär Norrköping 13 december, spelas t o m 14 februari
Premiär Linköping 13 mars, spelas t o m 23 maj

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!