Han kan konsten att sjunga duett med sig själv

Nordiska musikdagarna gästas av Lasse Thoresen, vars arbete genomsyras av ett ständigt undersökande av nya fält och uttryck. Han har särskilt intresserat sig för sångtekniker från olika röstkulturer, skilda från den klassiska västerländska sångtraditionen.
- Det jag försöker att göra är att berika vårt sätt att sjunga med tekniker från andra etniska traditioner som den skandinaviska folkmusiken. Där finns en tonalitet som inte bryr sig om att träffa tangenterna på ett piano, många toner placerar sig mellan de svarta och vita tangenterna.

Mongolsk tradition
- Den andra tradition det handlar om är övertonssång, en mongolisk tradition. Det är en krävande teknik eftersom man sjunger en ton och filtrerar ut en delkomponent i stämklangen som blir lika skarp som en flöjtton. Man får alltså fram två toner med rösten, det krävs en ganska stor press på struphuvudet.

Tre års träning
Stycket - som aldrig tidigare uppförts i Sverige - framförs av Nordic Voices som i fjol även stod för uruppförandet på Ultima, en stor festival för konstmusik i Oslo. Vokalensemblen fick träna under en treårsperiod för att kunna sjunga stycket.
- För att utveckla de vokala möjligheterna så måste sångarna lära sig att träffa toner som inte finns i noterna och det kräver speciell träning. I stycket används munharpsljud som modell för den vokala gestaltningen.
Verket utgör en del av det så kallade konkressens-projektet som Lasse Thoreson är initiativtagare till.
Begreppet concrescence lanserades av den brittiske filosofen Alfred North Whitehead och är en sammansättning av latin con - samman, och crescere - växa och betyder ungefär "processen att bli konkret".
I Värmekyrkan framförs också två andra stycken från konkressensprojektet: Georg Friedrich Haas "Hertervig-Studien" och Henrik Ødegaards "O Magnum Mysterium".
- Det är totalt olika kompositioner och de har haft betydelse för utvecklingen av röstklangen, säger Lasse Thoresen. Mycket forskning pågår kring nordiska sångtekniker, men i samtidsmusiken finns inget större intresse för att utnyttja resurserna vi har i vårt skandinaviska kulturområde. Man är rädd att bli stämplad som nationalromantiker.
- Men jag använder inte musiken som ett emblem för att man är norsk eller skandinavisk, det är musikens inre logik som intresserar mig.
I vår kultur ses religion ofta som något privat, men Thoresen förenar musik och religion och är också ansluten till det norska bahá?í-samfundet.
- Den klassiska musiken började som absolut musik, och den var på många sätt tänkt att spegla något som inte var konkret och påtagligt, utan mer metafysisk. Jag känner ingen samhörighet med religion som konfession, men religion som en dörr mot en större värld.

Förståelig musik
De metafysiska grubblerierna, musikteoretiska resonemangen och de extrema röstinslagen kan ge intrycket av att Lasse Thoreson gör svårtillgänglig musik. Men tvärtom värnar han om att musiken ska vara förståelig.
- Mycket samtidsmusik har experimenterat på bekostnad av tillgängligheten.
Jag har varit väldigt upptagen av förståelighet. Detta har jag arbetat vidare på genom en hel musikteori baserad på vad örat kan uppfatta som ordning, mönster och logik - oberoende av notblad. För en lyssnare som hört klassisk musik är mycket av min musik förståelig. Alla kanske inte gillar den, men det är möjligt att följa en tråd genom styckena.

Information till våra läsare

Han kan konsten att sjunga duett med sig själv

Mongolisk övertonssång och norsk kveding. Lasse Thoresen - en av Norges internationellt mest kända nutida kompositörer - blandar olika röstkulturer i sin musik. I kväll framförs hans Diphonie I i Värmekyrkan.