Folkrock om förlista fartyg

Det var en bok om skeppsbrott i svärfaderns bokhylla som satte Martin Schaubs fantasi i rullning. Han ville skriva musik om farliga farvatten, vrakplundring och omkomna sjömän.

- Det triggade mig att läsa om människoödena. Någon last med exotiska frukter förliste, så det låg ananas och guppade utmed klipporna. Ett annat skepp hade fyrtio flyglar ombord, berättar Martin Schaub i telefon.

Han har fått rollen som gamla tiders kapellmästare i West of Eden. Han är den som ligger före de andra, driver på och tar initiativ.

- Det är jag som får säga till de andra: "Hör ni ni, ska vi inte göra en skiva om skeppsbrott?" och mötas av fågelholkminer.

Resultatet blev "Safe Crossing", den sjunde skivan i ordningen som också spelades in i grevskapet Cornwall. Den släpptes i våras och belönades med högsta betyg av Irish Music Magazine. "West of Eden is probably the best living example of the folk rock genre in action!?skrev tidningen.

Efter albumsläppet i våras följde en turné som gått via saltvattenstänkta Sydkoster, Sjömanskyrkan och Öland Celtic Music Festival till att nu nå Norrköping och Crescendo.

- Det var så länge sedan vi var i Norrköping, elva år tror jag. Det känns nästan som en debut. En av våra fans rekommenderade Crescendo, säger Martin Schaub.

Bandet föddes som ett opretentiöst kompisprojekt för femton år sedan. Långsamt har de tagit sig till dagens nivå med cirka 40-50 spelningar per år.

- Vi känner oss som late bloomers. Vi lär oss hela tiden, blir bättre och bättre. Men det går ganska sakta.

- Man blir inte heller rik när man är sex personer som åker runt i Sverige och spelar. Vi gör det för kärleken till musiken.

Inriktningen är keltisk, brittisk och skotsk folkmusik blandat med rock och pop. Det var under en resa till Irland som paret Martin och Jenny Schaub en gång i tiden förälskade sig i folkmusiken som "spelades överallt".

- Det finns en väldigt stor spännvidd i uttryck. Allt från glada danslåtar till väldigt sorgliga emigrantvisor. Känsloregistret är brett när man skriver.

- Om man jämför med svensk folkmusik så är den rakare, den går i fyrtakt istället för tretakt som den svenska. Det är enklare att mixa med moderna tongångar som vi gör.

Vad kan publiken förvänta sig av kvällens spelning?

- Det blir inte bara dystra låtar om folk som dör till havs. Det blir också intima ballader, upplyftande keltisk folkmusik, stämsång - och en trevlig kväll. Det brukar det bli.