Ett decennium i bilder på Arbetets museum
Nu blir Arbetets museums sjunde våningsplan en sjunde himmel för fotofantaster.Sommarutställningen "Da capo" är en hyllning till svenskt dokumentärfotografi.
Pieter ten Hoopens bild av familjen Siikavuopios gårdsplan i Naimakka. I Sveriges nordligaste kyrkby finns naturen och lugnet, men också ensamheten och ensligheten.
Foto:
Gemensamt för dem är att deras bilder publicerats i Dagens Arbete, en facklig medlemstidning för metallarbetare, grafiker och pappersarbetare. Bilderna har alltid värderats högt och haft stor plats i tidningen. Den synen genomsyrade även föregångaren Metallarbetaren, där bildreportaget infördes som stående inslag när tidningen blev månadstidning.
I utställningen bläddrar tidningen tillbaka till sin födelse 1997 och fram till idag. När ett decennium fångas i bilder finns en naturlig spännvidd. Från Lars Tunbjörks bortglömda och osköna icke-platser till drömsk sommaräng som Lena Johansson tagit med hålkamera. Och Oskar Kullanders prisade fotoreportage med thailändska bärplockare hänger intill Lars Ardarves dokumentation av pissrännan på väg bort.
Realism blandas med experimentellt foto, färg med svartvitt, porträtt med dokumentärfoto, Sverigebilder med utlandsbilder. Möjligen kunde urvalet ha minskats och förtätats, om inte annat för att ge varje bild mer utrymme och slippa ofördelaktiga placeringar i trånga gångar.
Variationerna i uttrycken förstärks genom hängningen av utställningen. Vissa bilder har fått ramar, andra inte. Bilderna har olika storlek och hänger på olika höjd. Exempelvis är porträttet av artisten Dilba högt placerat och vi besökare får intrycket att hon betraktar oss från ovan. Ett lekfullt grepp.
I sitt nya sammanhang kommer bilderna fram på ett annat sätt än i tidningen. Formatet har dragits upp rejält, någon bild mäter två meter på längden. Göran Widerberg, bildredaktör på Dagens Arbete, berättar att han ser några av verken med nya ögon.
- Pieter ten Hoopens porträtt av far och son i Naimakka kliver fram på ett annat sätt här. I reportaget var det ingen bärande bild, säger han.
Männen sitter på en sängkant, tittar bara rakt in i kameran, utan att göra sig till för fotografen. Tiden tycks stå still i det nakna och stillsamma porträttet. Det är som om förändringens vindar inte riktigt lyckats nå till stugan i Naimakka, åtta mil norr om Karesuando.
Ett 70-tal bilder visas i utställningen och ett hundratal i det praktverk till fotobok som samtidigt lanseras. Redaktören Gösta Flemming och formgivaren Tina Enghoff på förlaget Journal har omsorgsfullt valt bland tusentalet bilder.
- Vi ville inte göra en sammanställning av de hundra bästa bilderna, utan snarare ett flöde som kan knytas ihop till en berättelse om Sverige över perioden 97-07. Det blir ett tvärsnitt av svenskt dokumentärfoto, där bilderna har satts ihop associativt, inte kronologiskt, säger Gösta Flemming.
Da capo har vernissage idag och invigs av författaren Björn Ranelid, även återkommande krönikör i Dagens Arbete.
Vandringsutställningen fortsätter sedan till Fotomuseet Sundsvall och eventuellt vidare till Paris.
Så jobbar vi med nyheter