En mognare roll för Liselott

Man kan säga att Cabaret handlar om två parallella kärlekshistorier. En svår - och en svårare. För det är inga lätta val de älskade ställs inför. Att överge allt för kärleken till någon annan eller överge sig själv .- När jag spelade Sally förra gången tänkte jag att Schneider var lite tråkig, det är väl bara att välja kärleken och dra i väg. Men så enkel är ju inte verkligheten och inte heller verklighetens Berlin där många lever för att visa den bild av sig själva som man skapat, säger Liselott Lindeborg.Hon kom til Östgötateatern direkt efter att hon gått ut scenskolan i Malmö 1971 och har, med några få undantag, blivit kvar här sedan dess.Att ha spelat Cabaret tidigare om än i en annan roll, betyder kanske att det är svårt att göra sig en ny bild om föreställningen. Kanske är det lättare att göra som man gjorde sist.- Det är precis tvärt om. Jag släpper det gamla helt, det är som om jag trycker på en delete -knapp. Jag har varit här så länge att jag inte kan spara på allt, säger Liselott.Men så tillstår hon att när Sally gör entre då spelas hela föreställningen upp som en film i Liselotts huvud.Måste går sönder
- Jag vill i min tolkning av Schneider tillföra en politisk roll, att det som hände då kan hända igen och egentligen finns det bara en huvudroll och det är samhället och dess maktstrukturer. Jag är trött på domedagsskiten, att söndra genom rädsla trasar sönder människan, tvingar oss till meningslösa val och om du väljer fel är det bara ditt eget fel, säger Liselott.Schneider är inte helt purung och att som en 58-årig Liselott göra denna kärleksroll känns viktigt.- Ja, för vem är det som sätter kärlekens gränser vid olika åldrar?Troligtvis gör vi det själva, i vår osäkerhet och kanske rädsla över vad andra människor ska tycka om oss. Om det passar sig.- Jag älskar att ha flätor och tofsar, men jag drar mig för att sätta upp dem, jag vet inte om det passar sig eller om jag är för gammal. Meningen är väl att vi ska bli klokare med åldern, att vi ska kunna se konsekvenserna av våra val. För Schneiders del handlar det om att lämna Berlin, lämna Tyskland, lämna allt bakom sig för sin kärlek till - en jude. Kostnaden blir för stor, hon är inte beredd att lämna det hon byggt upp, eller rättare sagt fasaden av det liv hon lever."Förskönar"
- Alla har det gemensamt i pjäsen att de förskönar och trixar, Schneider har sitt pensionat - som är hennes värld, säger Liselott.Liselott har sett filmen - den med Liza Minelli som Sally, men hon har aldrig sett föreställningen.- Jag jobbar ju alltid när den spelas på andra ställen och jag vill inte sätta mig in i en historia innan kollationeringen. Det är då, i samspel med andra roller som jag förstår hur jag ska spela min, säger Liselott.Den här uppsättningen av Cabaret tror hon blir som "värsta Norén-pjäsen" där man måste våga fullt ut.- Jag måste till exempel våga vara idiotkär i min motspelare, Herr Schults som spelas av Jörgen Mulligan, vilket i och för sig inte alls är svårt eftersom han är en underbar människa.Att spela musikal ska bli jättekul tycker Liselott och en del av livets cirkel.- Livet är en cirkel - det går runt, ibland gungar det och ibland går det sönder. Sönder för att det ska kunna bli helt igen, där människor tar ansvar för sig själva och sina handlingar.Cabarethjulet har på nytt satts i rullning och och tempot höjs fram till premiären om en dryg månad.- Det är kul att repetera, jag går igång när tåget börjar åka,

Information till våra läsare

En mognare roll för Liselott

När hon senast spelade Cabaret var det 1989 och Liselott Lindeborg spelade då den unga Sally - nu med betydligt mer skinn på näsan och vis av erfarenhet gestaltar hon fräulein Schneider - en gång i tiden den kvinnliga huvudrollen.