Det blir en hård version
Så tas stegen så sakteliga framåt för att göra verklighet av visionerna kring Östgötateaterns uppsättning av musikalen Cabaret.
Regissören Tereza Andersson vill inte att Cabaret ska bli för slätstruken och traditionell, hellre vill hon se att det blir en politisk pjäs som vågar utmana.
Foto: Forsby Jan
Det är en hårdare version med större fokus på tidsandan och på nazismen, just som Tereza vill ha det.- Att se hur vi människor reagerar i en trängd situation, varenda människa kan i princip göra vad som helst. Man vänder kappan efter vinden efter minsta motståndets lag. Såklart blir det fantastiska musikalnummer också och naturligtvis finns de två kärlekshistorierna med, säger Tereza.Sedan berättar hon vidare om var och när Östgötateaterns Cabaret kommer att utspela sig, hur skådespelarna kommer att framställas och hur man ska få med sig publiken.- Vi gör en överenskommelse med publiken redan när de kommer in i salongen så att alla vet förutsättningarna. De kommer kanske tycka att det ser skittråkigt ut, säger Sven och skrattar och tillägger snabbt att de nog kommer att ge föreställningen en chans.- Kanske kommer de att tycka att det verkar spännande.Om Terezas presentation handlat om att kortfattat berätta en ramhistoria om hur hon vill göra Cabaret, berättar Sven betydligt mer färdigformat.Som en adventskalender
Sju skisser på scenerna i Norrköping och Linköping på A-5 ark framifrån och bakifrån och från sidan och uppifrån. Och här har han också ritat ut olika tekniska lösningar för hur skådespelare och attribut ska kunna röra sig över scenen. Lösningar och lösningar, det är nog att ta i för de som ska genomföra Svens visioner ser rätt konfunderade ut. Som det här med luckor. Efter en stunds diskussion får jag nästan en känsla av att det är en adventskalender som är på gång. Jag har såklart fel. Men det är inte bara att göra det som finns på skisserna, det är mycket att ta hänsyn till. Skådespelarna ska få plats, det ska kunna dansas, ljuset ska funka, ljudet ska funka och mitt i allt ihop får man inte glömma att tänka på säkerheten. Luckor och räls och galler ställer höga krav på både den tekniska säkerheten och på skådespelarnas. Vad händer om till exempel en knapp lossnar och sätter stopp för en skjutanordning? Det gäller att se till att allt fungerar perfekt föreställning efter föreställning och att den scen som byggs upp för teatern i Norrköping också, med kanske vissa mindre justeringar, passar scenen i Linköping.Knappar och flamingos
Och så orkestern. I diket. Hur löser man det på bästa sätt så att kapellmästaren ser de som sjunger samtidigt som skådespelarna vill nå så långt ut på scenen som möjligt, förbi orkesterdiket, nära nära publiken.Det vet inte jag, men jag känner mig rätt säker på att produktionsteamet klurar ut den ena lösningen mer fantastisk än den andra och att de lyckas förverkliga Svens och Terezas idéer. Ja, i alla fall nästan alla. Till och med det där med rosa flamingos ordnar sig nog. Fast det återkommer jag till vid ett senare tillfälle.
Så jobbar vi med nyheter