”Black market” – som är öppen för alla – hålls i Värmekyrkan under festivalen. När vi besöker marknaden strax efter öppnandet möter vi de tidiga besökarna Daniel Persson och Jimmy Carlsson som bläddrar i backar med vinylskivor. Det är framför allt ett band som har fått dem att lämna hemstaden Strömstad för att åka till Norrköping: Marduk.
– Jag har gillat dem sedan första plattan, sen var det kört. Jag har sett dem hur många gånger som helst. De håller fast vid sin stil och är det i särklass bästa black metal-bandet. Det blir speciellt att se dem i deras hemstad, säger Daniel Persson, 37.
Vilken av deras två konserter lockar mest?
– Panzer division, jag fastnade för skivan direkt när den kom. Den är en av deras bästa plattor. Hittills. Men jag längtar efter deras nästa. De två låtar jag har hört lovar gott. Det kan bli oslagbart, säger Daniel.
Erkänd skivkonstnärFörutom all festival-merch med de obligatoriska bandtröjorna och skivorna, visas en utställning med genrens främste konstnär, Kristian Wåhlin. Under två decennier har han målat och designat flera av genrens mest uppmärksammade och älskade skivomslag. Ett av de mest kända är omslaget till Dissections ”Storm of the light´s bane” (1995) med ett motiv som föreställer en mörk lieman till häst i ett stämningsladdat vinterlandskap. Kristian Wåhlin berättar att känslan sattes redan i första introt.
– Det slog an direkt med kylan och den kalla atmosfären.
"Aldrig sökt jobb"Redan före 20-årsåldern hamnade Kristian, som då själv var musiker och låtskrivare, i skivomslagsvärlden då han ombads att måla Stockholmsgruppen Tiamats debutskiva
– Och sedan så spred det sig. Jag har aldrig behövt söka något jobb.
Därefter har det blivit flera hundra motiv som har blivit skivomslag, affischer och motiv på t-shirts. Sedan fyra år är han bosatt i Höganäs med ateljé i Viken.
– Nu hinner jag inte så mycket, för jag har småbarn. Men jag är tillfreds med att kunna jobba väldigt fritt. Man kan också känna att man tillför någonting visuellt, men för mig ska bilden står på egna ben. Det ska inte vara nån illustration till en låttext.
– Jag använder ibland en titel som en startpunkt, men för mig är det viktigt att känslan är rätt. Jag går ofta på en ingivelse i musiken. Det är känslan som är viktig, det är vad musik handlar om.
Vad fick dig att komma hit?
– Det är jättekul att komma ut, ett skönt avbräck. Jag tillbringar så mycket tid ensam i ateljén, så jag glömmer bort att så många har åsikter om det jag målar. För en del kan skivorna betyda rätt mycket i en viss tid i livet.
– Det är en tacksam genre. Folk bryr sig om det visuella – och publiken är lojal.
Har du märkt av skivkrisen?
– Nej, inte över huvud taget.
Unika plaggÄven Emma Morén är en kreativ kraft, på plats för att visa och sälja en del ur sin klädkollektion DeadlySeams. Där samsas skinn, rejäla nitar, upp- och nedvända kors och omsydda bandtröjor. En av jackorna hon visar har Judas Priests nye gitarrist Richie Faulkner gillat på nätet.
– Jag funderar faktiskt på att skicka den till honom. Jag ska nog göra det, säger Emma.
Hon har alltid sytt och lekte modechef som barn. Bakom sig har hon textilhögskola i Borås, praktik hos hårdrockarnas favoritdesigner Tod Junker i Los Angeles och fem år som mönsterkonstruktör på HM.
– Men det var inte det jag ville hålla på med. Jag satt framför en dator hela dagarna och gjorde flera miljarder t-shirtar, men jag vill bara göra ett plagg. Det gör jag nu.
Under en tid har modevisningarna duggat tätt, därför trivs hon på metalfestivalen.
– Då är det kul att träffa folk så här istället. Jag ska prata med folk och trivas!