Vadstenaakademin fyller 50 och det firas som sig bör med ett gediget operaprogram. På plats i De Geerhallen fanns på fredagskvällen en handfull solister tillsammans med Norrköpingssymfonikerna och akademins vd och konstnärlige ledare Nils Spangenberg.
Den senare fungerade även som utmärkt ledsagare genom kvällens program.
När man tänker alla de som fått sin skolning genom Vadstenaakademins generösa och gedigna satsning på operakonsten skänker man en tacksamhetens tanke till alla eldsjälar som dragit sitt strå till stacken.
Därför kändes det bra när kvällens konsert inleddes med en festlig fanfar! Ingen operafest utan Mozart och hans älskade Trollflöjten. Uvertyren fick ett distinkt och stramt hållet framförande i ett snabbt tempo. Dirigenten Anna-Maria Helsing formade och höll ihop. ”De tre damerna” ur samma opera, gestaltade av Sibylle Glosted, Annie Fredriksson och Anna-Sara Åberg sjöng fräscht, rappt och övertygande följt av en målerisk bild av skönhet och behag genom Tomas Volles Tamino. Det fanns stor volym i sången som jag tror kan tänjas en bit till.
Prydligt välplacerade toner hörde vi i Sarastros mäktiga aria med Nils Gustén om de djupa tempelsalarna. Jag njöt av snygga fraseringar och mycket naturlig ton över hela registeret hos båda de manliga solisterna.
Från Mozarts Titus fick vi höra Annie Fredriksson i Tu fosti tradito med snygg, ren klang och fyllighet över hela registret. Parto, parto ur samma opera framförde Anna-Sara Åberg i dynamisk duo med klarinetten och riktigt smidig och snygg koloratur.
Nina Stemme – vår magnifika världssopran – fick så avsluta operafesten med Pace pace ur Verdis Ödets makt. Redan i inledningstonen lade hon grunden för resten där inte mycket mer fanns att önska.
Ett spektra av övertoner exploderade i ett fullt kontrollerat flöde. Här handlade det om finlir i den övre skolan. Bravo!