Vårens konsertserie med musik av Brahms har nu nått sin ände när vi i lördags avnjöt Symfoni nummer 3 och 4 av denne gigant. Den 3:e i stadiga F-dur inleddes mjukt böljande med vässad stråkklang, exakt accentuerad och med omsorg i dynamik och diktion. Det var riktig stuns i ansatsen och dirigenten Steffens generöst hållna tygel gav frihet åt orkesterns skapande.
Den andra satsen fick ett enkelt och otvunget flöde med melodiskt finlir, stilla avvaktande och förväntan i luften. Träblåsets fina formulering i tredje satsens inledning värmde på och det tunga avstampet in i sista satsen vässades till en briljant klang. Slutfallet i finalen fick extra fräschör.
Om den tredje symfonin kan sägas vara både ljus, romantisk och vilande på naturtema så är den fjärde betydligt tyngre, stadigare och bastant. Redan tonarten e-moll vittnar ju om att det handlar om tyngre musikaliska förtecken. Steffens lyfter med lätt hand in orkestern som sedan brett upplagt och med stor finess tar sig an musiken. Andantet sjunges fram, avmätt men med balanserad tyngd.
Den scherzo-liknande tredje satsen tar oss med ut i hetluften i en ambitiöst upplagd klangprakt. Till den sista satsen växlar man upp och värmer på när dirigenten Steffens prydligt och med varm hand formulerar sin Brahms vår Brahms!
Under konserten delades SON-vännernas vårstipendium på 20 000 kronor ut till violinisten Johanna Tafvelin av föreningens ordförande Helena Cimbritz.