En mycket avskalad och innerlig Bohème fick vi avnjuta i torsdags då Kungliga Operan gästspelade i De Geerhallen med kör, solister, ja hela paketet! Dock inte scenografin av naturliga skäl så framförandet blev rent konsertant. Det sätter fokus på det musikaliska uttrycket eftersom det inte finns mycket annat att ägna sig åt!
Att händelserna i den här uppsättningen förflyttats från Paris till Stockholm är ingenting vi egentligen berörs av mer än att vi vet om att rollfigurerna fått andra alter egon. Med det i minnet kan vi ju ändå tänka oss in i Gamla Stans julmarknad och miljöerna däromkring som en extra krydda.
Solisterna är verkligen riktigt intrimmade på varandra och sina roller. Elin Rombo gör en mogen, otvungen Mimi med fantastiskt glitter i rösten. De kända ariorna levereras helt naturligt, som om det vore det helt självklara sättet att konversera! Tillsammans med Daniel Johanssons Rodolfo blir duetterna äkta och nära och Daniel Johansson sjunger sina klassiska arior med imponerande säkerhet och glans.
Just den här ensembelsången tycker jag lyfte kvällen ett extra snäpp eftersom den flöt på så elegant och smidigt i all sin komplexitet. Luthando Qave som Marcello hade en mångbottnad klang och närvaro i uttrycket. Väldigt sceniskt självklar och med spjuveraktig blick sjöngs Schaunard av Jens Persson. Tryggt och rejält med mörka nyanser hördes John Erik Eleby som Colline. Extra mycket energi tillfördes av Susanna Stern som Musetta. Hon har verkligen bett i röst och uttryck och med hennes självklara och äkta sceniska närvaro blev Musetta levande och verklig. Nämnas kan även att både Susanna Stern och Elin Rombo gått på De Geergymnasiets musiklinje här i staden!
Till detta kan läggas en orkester lätt på foten och en stadig operakör med barnen från Adolf Fredriks Musikklasser, allt under Stefan Solyoms ledning.