Det blev ett ovanligt lyckat möte mellan solisterna som pratade samma musikaliska språk och föll varandra i talet likt mångåriga vänner. Här handlade det om sam-spel i ordets rätta bemärkelse. Endast 18-årige Dalene hittade vägen in i Brahms med stilren ton och tydlig riktning. Thedéen kontrade med tyngd och botten. Orkestern spelade generöst och med skärpa.
Dirigenten Giedré Slekyté på pulten tog sig an Molly Kiens ”Pyramid”, ett stycke inspirerat av målningar av Hilma af Klint, och visst blev tolkningen färggrann. ”Toccata e canto” av Ingvar Lidholm spelades aningen avmätt och distanserat med fokus på det klangrikt stilla. I Igor Stravinskys ”Symfoni i C” var Slekyté på tå och sög ut de allra sista tonerna ur orkestern , dynamiskt och intensivt.