Vilka skulle vara bättre på att omtolka världsartisten Björks digra låtskatt än två isländskor? Ja, det är kanske svårt att svara tvärsäkert på men det är nog inte en enkel uppgift, i alla fall att döma av onsdagskvällens konsert på Crescendo när sångerskan Stina Augustdottir samt pianisten Anna Greta Sigurdardottir (från Island men nu bosatta i Stockholm) gästade med gruppen 23/8. Det handlar om ett samarbete de kallar "Björkologi" där man tolkar musik av Björk från hela hennes karriär.
Björk Guðmundsdóttir (född 1965 i Reykjavik) har sedan början på 1990-talet släppt ett antal skivor som skiftat i uttryck – från pop och electronica till klassiska inslag – men vad som alltid varit djupt särpräglat är hennes märkligt svävande röst som för de flesta är snabbt identifierbar. Hon har också prisats i flera sammanhang genom åren (bland annat Polarpriset 2010).
Redan när 23/8 öppnar onsdagens konsert med låten "Jóga" sätts tonen – jazzigt tillbakalutad men energifylld latin med fina sånginsatser av Stina Augustdottir som besitter en varm jazzröst; trots att den ligger långt från Björks vokala karaktär befinner den sig ändå i närområdet så att säga.
I takt med att låtar som "Hyperballad", "Earth intruders", Wanderlust och "Isobel" framförs slås man av den rika låtskatt som Björk står bakom. I denna jazzkontext framträder faktiskt låtarnas melodier och texter på ett sätt man inte alltid upptäckt i Björks egna ikoniska versioner där hennes starka personlighet färgar lyssnarens upplevelse – det handlar i grunden om mångfacetterade låtar och texter.
Det finns mycket talang i den här gruppen, flera låtar förgylls av rutinerade gitarristen Max Schultz uttrycksfulla solon, han trakterar under kvällen akustisk gitarr samt en varmt ljudande Telecaster. Rytmsektionen är lyhörd och stabil med Leo Lindberg på kontrabas och Sebastian Ågren på trummor och båda får ta plats i förgrunden i några av låtarna. Även pianisten Anna Greta Sigurdardottir bränner till i flera solon, speciellt i ett salsaaktigt nummer där det svänger våldsamt.
Den invändning man kan ha är att det blir lite dynamiskt enahanda sett till helheten. Nu ska tilläggas att detta naturligtvis kan vara färgat av vanan att ha hört Björks egna, ofta hårda och "stora" arrangemang.
Slutintrycket måste ändå bli positivt, det här är en låtskatt som verkligen tål att omtolkas och vridas på och 23/8 gör just det med den äran.