Häromdagen ko 1500-talet plötsligt mycket närmare vår tid. På Linköpings slott släpptes boken ”Biskop Brasks måltider” som på ett för Sverige helt unikt sätt skildrar vad som hände och skedde på en biskopsgård där en bildad, systematisk och pragmatisk person regerade. Hans Brask var en av Sveriges mest bildade och inflytelserika offentliga personer vid den här tiden.
15 experter medverkar med var sitt kapitel i boken. Magnus Gröntoft är bokens redaktör.
– Biskop Brask var en gigant när det gäller att försörja eftervärlden med insikter om mathållningen, gårdspraktikan – kalendern säger vi i dag – och befattningsbeskrivningar för personalen, sa Magnus Gröntoft vid boksläppet på slottet.
Hedda Gunneng har översatt dokument från biskopens kansli som är skrivna på latin och fornsvenska till nutidssvenska.
Läs gärna: Mat med anor på slottet.
Landshövding Elisabeth Nilsson hälsade välkommen till slottet. Och därmed också till Hans Brasks biskopsgård där han styrde och ställde mellan 1513 och 1527 då karriären abrupt tog slut. Biskop Brask var riksråd – satt i regeringen skulle vi kanske säga i dag. Vid boksläppet berättades historien om hur Biskop Brask red till Västerås riksdag 1527 med fyrtio man i följe. Hem fick han rida med enbart en betjänt och en väpnare. Resten tog kungen Gustav Vasa hand om i ”reformationen” då kungamakten berövade den katolska kyrkan dess makt och rikedomar. Hans Brask dog ett decennium senare som ett slags politisk flykting i Polen. Bokens författare tar sig an en rad olika delar av livet på biskopsgården. De rituella och gudstjänstliknande måltiderna skildras likaväl som detaljerade tjänstebeskrivningar för biskopgårdens sågmästare och mjölnare. Det helt unika i boken är de menyer som Brask skrev för vardag som helg. I menyerna är i detalj beskrivit vilken mat som ska serveras och vilka böner och sånger som ska sjungas när och av vem.
Madeleine Bonow och Ingvar Svanberg skriver om biskopsgårdens fiskdammar där med största sannolikhet rudor föddes upp. Janken Myrdal ägnar sitt kapitel åt medeltidens ostar. För att nu bara nämna något ur det digra innehållet.
Krögaren Marcus Andersson stod för serveringen på slottet. Han bjöd på medeltidsinspirerade smårätter som kan ha förekommit i Brasks mathållning då det begav sig.
– I Sverige är vi bra att ta till oss andra länders mat. Men sjukt dåliga på att ta till oss var vår egen mat kommer ifrån, sa Marcus Andersson till Folkbladet.
Andersson underströk att på Brasks tid så gällde att bokstavligen "äta allt" på djuren.
– Så är det inte idag. Folk är så känsligt pippliga nu för tiden. Går knappt att servera en tunga utan att kalla det för gomfilé, sa Marcus Andersson.