Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Modern klassiker fortsĂ€tter – 30 Ă„r senare

Det har tagit tre decennier för Tsitsi Dangarembga att knyta ihop trilogin om Tambudzai – som söker sjĂ€lvstĂ€ndighet i ett Zimbabwe hĂ€rjat av kolonialism och frihetskrig. Böckerna hyllas som moderna klassiker. Men författaren tvingas skriva i motvind.

"Jag Àr tacksam över att ha avslutat trilogin för jag tycker att det Àr ett betydande arbete. Min omgivning stöttar inte mitt skrivande sÄ det Àr en kamp och jag Àr bara glad att Ätminstone det hÀr blev gjort", sÀger författaren Tsitsi Dangarembga, som medverkar i ett samtal pÄ Ärets bokmÀssa i Göteborg.

"Jag Àr tacksam över att ha avslutat trilogin för jag tycker att det Àr ett betydande arbete. Min omgivning stöttar inte mitt skrivande sÄ det Àr en kamp och jag Àr bara glad att Ätminstone det hÀr blev gjort", sÀger författaren Tsitsi Dangarembga, som medverkar i ett samtal pÄ Ärets bokmÀssa i Göteborg.

Foto: Hannah Mentz

Litteratur2021-09-23 06:00
Elin Swedenmark/TT

Året var 1988 nĂ€r Tsitsi Dangarembga banade vĂ€g för kvinnliga, afrikanska författare med sin debut om den unga shonaflickan Tambudzai, som fĂ„r chansen att studera vid en missionsskola. "Nervous conditions", "Rotlös" pĂ„ svenska, Ă€r en klassisk bildningsroman om den mödosamma vĂ€gen till sjĂ€lvstĂ€ndighet för en ung svart flicka.

Ämnet ligger nĂ€ra hennes hjĂ€rta: Tsitsi Dangarembgas egen mor var den första svarta kvinna som tog examen i dĂ„varande Rhodesia, 1953.

– Hon inspirerade mig att tro att en kvinna kan göra saker. Hon gick pĂ„ en av de fĂ„ skolor dĂ€r svarta kunde bedriva högre studier i Rhodesia och fick bĂ€st resultat i hela landet, bĂ€ttre Ă€n de vita. SĂ„ regeringen var chockad, berĂ€ttar Tsitsi Dangarembga roat.

Hon har Àrvt envisheten frÄn sin mamma och den har behövts. Det tog fyra Är innan ett förlag nappade pÄ "Rotlös", och Àven nya "En kropp att sörja" refuserades först. Men vÀl publicerad blev den en av finalisterna till 2020 Ärs Bookerpris.

Kantrade framtidsutsikter

Medan "Rotlös" skrevs i en anda av hopp utspelas trilogins sista del i ett kantrat Zimbabwe. NÀr vi nu möter Tambudzai har hon sagt upp sig frÄn sitt jobb som copywriter pÄ en firma dÀr de vita kollegerna tog Ät sig Àran för hennes idéer. Hon hankar sig fram pÄ tillfÀlliga arbeten, medan hennes desperation och raseri vÀxer.

– Det var inte enkelt att skriva om Tambudzai och all den ilska hon har och hennes oförmĂ„ga att förlösa den ilskan, sĂ€ger Tsitsi Dangarembga och fortsĂ€tter:

– Men det var viktigt för mig att mĂ„la bilden av en komplex person, som inte Ă€r perfekt utan som har mĂ„nga fel, men vars mĂ€nsklighet och vĂ€rde som mĂ€nniska fortfarande borde erkĂ€nnas, slĂ„r hon fast.

Vid tiden dÄ "Rotlös" gavs ut gestaltades afrikanska kvinnor sÀllan som individer med egna viljor, enligt Tsitsi Dengarembga. Hon tycker att den svarta kvinnans kropp ofta har fÄtt representera den största avsaknaden av makt.

– Och nĂ€r den kroppen börjar tala tillbaka kan det vara en vĂ€ldigt oroande situation, sĂ€ger hon och berĂ€ttar att mĂ„nga mĂ€n i Zimbabwe blev upprörda av "Rotlös".

Söker sammanhÄllningen

Tsitsi Dangarembga studerade till psykolog, och gick i universitetets dramagrupp nÀr hon sjÀlv började lyfta fram andra röster, bÄde genom skrivandet och i en spirande filmkarriÀr. Men att ifrÄgasÀtta en kolonial, patriarkal ordning har inte varit lÀtt.

– Det Ă€r ingen slump att mĂ„nga med afrikansk hĂ€rkomst som skriver pĂ„ en nivĂ„ med global potential lever utanför kontinenten. De har hittat en plats som stödjer deras skrivande. Om man lever i Afrika och dagligen upplever Ă„terstoden av kolonialimperiet som tynger ned dig, om du Ă€r pĂ„ botten av dammen, dĂ„ har du nog ett annat narrativ i ditt skrivande.

SjÀlv bor Tsitsi Dangarembga i Zimbabwe, efter ett antal Är i Berlin, och skildrar ett korrupt samhÀlle dÀr mÀnniskor desperat jagar efter framgÄng. Traditionellt styrdes landet av filosofin "unhu", som framhÄller empati och kollektivets bÀsta. Den filosofin trasades sönder av slaveriet och kolonialismen, menar Dangarembga.

– SammanhĂ„llningen Ă€r nĂ„got som min del av av vĂ€rlden har kĂ€mpat lĂ€nge med, sĂ€ger hon och talar om hur den koloniala ordningen egentligen inte har förĂ€ndrats.

– Även om jag tĂ€nker att min regering i Zimbabwe och flera andra afrikanska regeringar kan prestera mycket bĂ€ttre, mĂ„ste de fortfarande göra det inom imperiets kontext.

Lyfter fram vÄldet

Dangarembgas berÀttelse handlar ocksÄ om att ta ansvar. Hon har försökt lyfta fram berÀttelser om det utbredda vÄldet i Zimbabwe, och undersöka landets sjÀlvbild.

– Tills nyligen var förestĂ€llningen i Zimbabwe att vi Ă€r en fredsĂ€lskande nation. Jag var aldrig sĂ€rskilt övertygad om det. De senaste Ă„ren har ocksĂ„ olika typer av socialt vĂ„ld ökat, som barnövergrepp och kvinnomisshandel, sĂ€ger hon.

Även för Tambudzai bryter vĂ„ldet under ytan slutligen fram och raserar dĂ„ hennes sjĂ€lvbild totalt. Vad Ă€r du beredd att offra för att avancera, Ă€r en frĂ„ga som Dangarembga Ă„terkommer till. Först verkar det som att Tambudzai Ă€r beredd att offra allt och alla för sin egen framgĂ„ng. Men nĂ€r hon arbetar pĂ„ en turistbyrĂ„ dĂ€r hon mĂ„ste arrangera "genuina" resor till sin egen by stĂ€lls frĂ„gan pĂ„ sin spets.

Dangarembga visar samtidigt hur minimalt handlingsutrymmet Àr för Tambudzai.

– En av mina vĂ€nner brukar sĂ€ga ”det finns inga andra chanser för afrikaner". Man mĂ„ste ta den chans man fĂ„r, annars gĂ„r man under.

Fakta: Tsitsi Dangarembga

Född: 1959

Familj: Tre barn, som studerar pÄ universitet utanför Zimbabwe.

Bor: Harare, Zimbabwe

Aktuell: Med boken "En kropp att sörja". Medverkar ocksÄ i ett förinspelat samtal pÄ BokmÀssan i Göteborg.

Bakgrund: Författare, filmskapare och mÀnniskorÀttsaktivist, som bland annat har utbildat sig till psykolog i Harare och filmskapare i Berlin, dÀr hon bodde i elva Är. Debuterade 1988 med "Rotlös" som gavs ut i London efter att ha refuserats i Zimbabwe. Boken följdes av "The book of not" (2006) och "En kropp att sörja" (2018), som blev finalist till Bookerpriset. Hon har ocksÄ skrivit flera pjÀser, spelat in dokumentÀrer och startat en filmfestival.

LÀser: "Mycket faktaböcker nu. Det ges ut mycket om det omrÄde som jag Àr intresserad av, svart och afrikansk erfarenhet och svart, kolonial erfarenhet. Det berikar mitt intellektuella liv, precis som nÀr jag brukade lÀsa om feminism nÀr jag var ung. Jag har just lÀst klart Kanye Andrews 'The new age of empire'."

LitterÀra förebilder: "Toni Morrison sÄ klart. Hon var grundlÀggande. Och hon arbetar ocksÄ med sprÄket, det inspirerade mig verkligen. Att lÀsa Toni Morrison var en befrielse och hon skrev ocksÄ om svÄra saker."

Om att vara författare i Zimbabwe: "Regeringen hanterar alla aspekter av livet, inklusive konsten. SÄ för dem som vill arbeta oberoende Àr det vÀldigt svÄrt att fÄ finansiering."


Fakta: Tsitsi Dangarembga om...

... situationen i Zimbabwe:

Den fortsÀtter att förvÀrras. Vi har över 90 procents arbetslöshet och mÀnniskor överlever genom informella vÀgar. Och det var de som pÄverkades av nedstÀngningarna. Vissa sÀger att det har förbÀttrats lite ur ett makroekonomiskt perspektiv men det Àr svÄrt att veta. För makroekonomin mÀter nÄgot, men jag bedömer hur vÀl ett land mÄr utifrÄn dess medborgares vÀlmÄende och det fortsÀtter att sjunka pÄ alla vis.

... titeln "Nervous conditions" som kommer frÄn ett citat av Sartre, om ett tillstÄnd som skapas av bosÀttare bland koloniserade folk:

Det finns mÄnga skildringar i afrikansk litteratur av det tillstÄndet. Jag tror att den nuvarande utvandringen frÄn kontinenten ocksÄ orsakas av det. Det Àr ett negativt tillstÄnd som associeras till en geografisk plats, som folk vill fly ifrÄn. En viktig personlig strÀvan för mig Àr att förstÄ hur tillstÄndet uppstod och hur det upprÀtthÄlls.

... om hemlandets ledarskap:

Om man mĂ„ste utkĂ€mpa ett gerillakrig för att uppnĂ„ sina mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och sin vĂ€rdighet kommer personerna som Ă€r villiga att utkĂ€mpa det kriget att pĂ„verkas. Och sedan blir de regeringen. Det Ă€r en omöjlig ekvation. Även utan kriget fanns sĂ„ mycket psykologiska trauman som de hĂ€r Ă„rhundradena har orsakat, sĂ„ det Ă€r svĂ„rt att se hur mĂ€nniskor som inte har tillgĂ„ng till den rehabilitering som krĂ€vs skulle kunna utveckla en gynnsam politik. Det som bidrar till psykologisk och mĂ€nsklig Ă„tervĂ€xt vĂ€rderas inte heller.

... hoppet för framtiden:

Jag hoppas att zimbabwierna ska ta ansvar för det som hÀnder. Det Àr att begÀra mycket för mÀnniskor lever i misÀr och fattigdomen ökar varje dag. Det Àr smÀrtsamt att se. Och med covid Àr mÄnga demoraliserade. Med de villkoren Àr det svÄrt för mÀnniskor att hitta tiden och energin att engagera sig, men det Àr det jag hoppas. Det Àr bara dÄ folk har kommit till det stadiet och engagerar sig fredligt för förÀndring som förÀndring kan ske.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Göteborg
Litteratur