Ă r 1904 gick James Joyce i landsflykt frĂ„n Irland. Under mĂ„nga Ă„r hankade han sig fram som sprĂ„klĂ€rare och tjĂ€nsteman i Trieste och ZĂŒrich. Hela tiden med drömmen om att bli författare och att skriva ett litterĂ€rt storverk baserat pĂ„ Homeros "OdyssĂ©en".
I den amerikanska tidskriften Little Review började han, i följetongsform, att publicera det som sÄ smÄningom skulle bli hans stora roman "Ulysses". Men amerikanska myndigheter vÀckte Ätal efter publiceringen av den scen dÀr huvudpersonen Leopold Bloom onanerar nÀr han tittar pÄ en ung flicka pÄ stranden.
ââDet var för mycket för den amerikanska mentaliteten vid den tiden, sĂ€ger Jonas Ellerström som Ă€r förlĂ€ggare, författare och styrelsemedlem i svenska James Joyce-sĂ€llskapet.
Domen löd: obscenitet. Följetongspubliceringen förbjöds och tidskriften lades ned. Att publicera texten som roman i USA var otÀnkbart. Manuset refuserades Àven i Storbritannien.
Paris â en moralisk frizon
Men James Joyce gav inte upp. I februari 1922 gavs romanen ut pÄ det nystartade förlaget Shakespeare & Co i Paris.
ââVid den hĂ€r tiden fungerade Paris bĂ„de som en intellektuell och en moralisk frizon, sĂ€ger Jonas Ellerström.
I Paris gÀllde förstÄs inte de brittiska eller amerikanska censurlagarna som förbjöd Joyces roman pÄ grund av dess grova sprÄk, beskrivningar av onani och samlag, samt en ingÄende skildring av hur Leopold Bloom "gör tvÄan" pÄ ett dass.
ââParadoxalt bidrog romanens frisprĂ„kighet samtidigt till dess berömmelse. Folk reste till Paris för att köpa den. Men de blev nog besvikna.
De som köpte romanen om dryga 600 sidor fick inte mycket pornografi, snarare intrikata miljöskildringar, en djupdykning i mÀnniskans psykologi och ett experimentellt litterÀrt formsprÄk.
ââSka man hitta nĂ„got upphetsande fĂ„r man leta. Det har visserligen lĂ€sare varit bra pĂ„ att göra i alla tider, sĂ€ger Jonas Ellerström och skrattar.
Omstridd pÄ Irland
I drygt ett decennium var det förbjudet att sÀlja och distribuera boken i USA, dit den smugglades av förkÀmpar för yttrandefriheten, litteraturintresserade och möjligen en och annan snuskhummer. Men efter en ny rÀttegÄng, dÀr advokaten Morris Ernst hittade en lucka i lagen, upphÀvdes förbudet. Det var tillÄtet att ge ut klassiska verk, Àven med obscent innehÄll. Morris Ernst plÀderade för bokens status som en modern klassiker och lyckades vinna.
ââFörbudet pĂ„ Irland hĂ€vdes inte i och med detta. DĂ€r var det inte det eventuellt pornografiska innehĂ„llet som var stötande, utan romanens antiklerikala och antikatolska innehĂ„ll.
Ăn i dag finns det kretsar pĂ„ Irland som anser att boken borde förbjudas, enligt Jonas Ellerström:
ââ"Ulysses" Ă€r oerhört viktig för Dublins turistnĂ€ring, eftersom den Ă€r starkt förknippad med staden. Samtidigt Ă€r den fortfarande kontroversiell i katolska kretsar.
TT: Vad Àr det dÄ som gör den sÄ bra?
ââFörst lockades jag av komplexiteten i konstruktionen, av att en roman kan vara sĂ„ intrikat. Varje kapitel har sin berĂ€ttarteknik, sin fĂ€rg, sin huvudsymbol.
Ăven om han anser att det Ă€r modernismens frĂ€msta roman Ă€r det dock inte lĂ€ngre det som Jonas Ellerström uppskattar mest.
ââNu tilltalas jag snarare av det djupt mĂ€nskliga innehĂ„llet. Att romanens huvudpersoner Leopold och Molly Bloom har det svĂ„rt i sitt Ă€ktenskap, men att de förlĂ„ter varandra och fortsĂ€tter tillsammans. "Ulysses" Ă€r en roman om den alldeles vanliga mĂ€nniskan och en hyllning till det lilla livet.